Imorse var jag ute en runda med Zorro, vilket innebar att Axel fick vara själv med Digby som sällskap - detta var precis som jag planerat. En kamera var såklart riggad för att jag vill se hur han beter sig när jag inte är hemma. Det är bra att veta vad han gör, tycker jag, för då vet jag om det är något jag ska pröva att göra annorlunda när jag lämnar honom framöver.

Zorro och jag var borta i ungefär 10 minuter. Zorro fick ha en jättemysig runda med bara mig och godis som sällskap - han älskade det! Vi klättrade upp på en stor kulle, vilket jag egentligen inte hade rätt skor för - men det märkte jag ju såklart inte förrän vi redan var uppe och skulle ner igen... Nåväl, vi kom ner välbehållna i alla fall ;)

 

Under den tiden hade Axel, enligt kamerans inspelning, framtassarna upp på köksbordet inte mindre än tre gånger! En del gnäll och ganska mycket skäll var det, men skällandet var ändå mindre än vad jag förväntade mig. Det var inget konstant skäll, även om det kom med bara sekunders mellanrum vissa gånger. Mot slutet av inspelning var han desto lugnare, men då gav han sig istället på en stackars oskyldig Digby! Medan jag tittade på inspelningen - och innan Axel fullkomligt kastade sig på Digbys hals i filmen - sa jag till Digby, som låg så fint bredvid mig på dynan där jag satt, att "det är ju tur att du är så lung, så kanske du har en lugnande inverkan på Axel". Men Digby är så snäll, så även om han inte skulle vilja leka så säger han aldrig nej - och det är inte bra för Digbys del, han som är så lättstressad i vanliga fall också. Så den senaste reglen vi har är att dem inte får leka inomhus, utan bara i trädgården eller på annan plats utomhus. Det är såklart inte alltid lätt att hålla efter, men vi gör så gott vi kan. Det är av just den anledningen, att när man lämnar dem så ska det vara lugnt, som dem aldrig ska busa inomhus. Dragkamp är en sak, anser jag, men när dem håller på med "brottning" och fysisk kontakt - det stressar nog Digby mest, eftersom han är ganska känslig i tassar, skinnet osv. ibland.

 

Förutom "tassar-på-bordet"-historien, gnällandet och skällandet verkade det ändå ha varit helt okej. Inget förstört, inget nedrivet. Ytterdörren fick sig några kraffs också, men jag har hört värre från honom. Min första idé var att lämna honom 15 minuter, men idag kände jag att 10 minuter blev lagom. Och det var tydligen en ganska rätt tanke. Det tog 5 minuter för honom att lugna sig, sedan var han stilla någon minut och så lekte dem resten av tiden tills jag och Zorro kom hem igen. Min slutsats är: Axel är ganska duktig på att vara ensam ändå! Lite gnäll och skäll får man nog räkna med ett tag, men han lär sig fort. De första 5 minutrarna verkar som sagt vara värst, för sedan insåg han att: "Men, du är ju kvar min store, röde storebror - ATTAAAAAAACK!!!" Imorgon gör vi om samma procedur, 10-15 minuters ensamhetsträning med filmning för att kunna utvärdera :)

 

Och så ikväll var det då äntligen dags för mig och Axel att gå på valpkurs! Vi går vår valpkurs hos Annika Wallster på Lilla Hundpalatset och det var även där vi var på valplekis i början av denna månaden. Det här var första tillfället av fem på valpkursen, så vi kommer hålla på hela november med den här kursen - min allra första kurs någonsin, Axels allra första kurs någonsin och vår första kurs tillsammans :) Axel skötte sig exemplariskt, även om det såklart slank ur ett skall här och där från honom. Idag fick vi träna på ögonkontakt, hundens namn, sitt, ligg, stå, att få in ett ljud (typ visslande) som betyder att hunden ska titta på mig och sist gjorde vi en övning som instruktören kallade för "lugna händer" vilket är avslappning. Mycket av det här är sånt som Axel redan kan, mer eller mindre, men såklart kan man aldrig träna för mycket på något av det! Sitt kan Axel nästan helt och hållet på kommando, likaså stå eftersom vi tränat en hel del ringträning och ligg har vi precis påbörjat kommandot på. Men det allra bästa var att vi fick träna i en helt ny miljö, med andra hundar som störning. Och oj vad han är cool, så jäkla duktig och bara allmänt underbar i alla miljöer vi vistats i hittills! Han tar in allting med stor nyfikenhet och några skall, han är rolig att titta på i nya miljöer för att han bara är så lugn men nyfiken på allt. Nu var ju inte Lilla Hundpalatset ett helt nytt ställe, men han har bara varit där en gång förut så jag räknar det som lite nytt ändå.

Efter att vi alla fått träna lite sitt, ligg och stå, var det dags för lite fika och därefter fortsatte vi med att träna ljud. Axel reagerar egentligen på alla ljud jag gör, han kommer på allt jag gör i princip - vissling, pussmunsljud osv. Idag valde jag att fokusera på pussmunsljud, eftersom det är det lättaste att göra. Utomhus är visslingen mer effektiv. Och till sist gjorde "lugna händer"-övningen, där man skulle sätta hunden mellan knäna med hundens rygg mot sig och massera eller hålla över hundens bogar. Axel klarade det här väldigt bra, dock ville han mest lägga sig ner - men så länge han är lugn så är jag nöjd. Till slut la han sig nästan för att sova, för att sedan bli plötsligt busig och började rulla runt på golvet och bita i mig... ;) Han var nog lite övertrött eller något, därav lite bus på slutet. Han hade ju skött sig så himla bra, så jag var väldigt nöjd och lät det vara. Frågade instruktören om lite tips på hur jag kan hantera skällandet och hon tyckte att det jag berättade om hur jag tränat, att bara belöna när han är tyst, lät bra. Hon sa att jag kunde försöka få in kommandot "Tyst", att det ska betyda att man är tyst. Fick också höra av instruktören att han var väldigt tyst för att vara en Pumi, vilket såklart är kul att höra :) Raserna representerade på valpkursen var: Pumi, Flatcoated Retriever, Boxer, Cavapoo (blandning av Cavalier King Charles Spaniel & Pudel), Tibetansk Terrier, Galgo Español och - det som kanske var det allra bästa - en Nova Scotia Duck Tolling Retriever, also known as Tollare. Jag satt bara och stirrade på Tollarvalpen, den stal mitt hjärta lite - vilket i och för sig alla Tollare överlag gör... ;) Det finns många raser jag älskar, Pumi är såklart inräknad där, men Tollare kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta! Kanske är det för att dem funnits med i mina drömmar länge, de har alltid varit en favorit för mig...

 

Tills nästa gång ska vi ha med oss borste, tandborste och klotång, eftersom vi kommer träna på hantering! Dessutom ska vi ha besökt en ny plats med valparna. Får fundera lite på vart jag kan gå med Axel där han inte redan varit.... :P Har en idé som mamma gav mig, men får se!

 

 

Imorgon kör vi fortsatt ensamhetsträning, troligtvis på samma sätt som idag - runt 10 minuter själv hemma, medan Zorro och jag går en sväng själva. Och så lite filmande för utvärdering :) Får bli lite skogspromenerande och lite träning också, tycker jag! Ja, vi får se lite vad dagen erbjuder helt enkelt ;)

 

Godnatt!
/ Melanie