Digby och jag tog oss en mysig runda ikväll. Fördelen med att bestämma sig för en kvällspromenad vid 21:30-tiden är att det är ganska lugnt ute - inte så mycket hundar, alltså. Största nackdelen är nog alla kryp som flyger i luften.

Men trots att det var lugnt ute, så var bland det första Digby såg en hund - såklart. Dock lugnade han sig relativt snabbt och istället för att följa i den hundens spår, så tog vi av en väg tidigare än vad jag tänkt. Och efter det var det ganska lugnt. Jag såg fler hundar än Digby, han fick bara syn på två på hela rundan vilket var skönt. Vi gick i det området där vi brukar gå nu för tiden, där vi vet att det är ganska lugnt med hundar och där man har många möjligheter till andra vägar. Men idag fortsatte vi ner mot dammen, där vi brukade gå mycket innan, och jag fick se en lite annan Digby. När han insåg vart vi var på väg, så fick han ganska mycket fart. Han börjat gå väldigt, väldigt snabbt. Han blev helt enkelt väldigt stressad. Det märktes att miljön verkligen spelar in på hans beteende också, att det inte bara beror på om vi möter hundar eller inte. Han kom in lite i "den gamla vanliga stressen" igen. Visst är han fortfarande stressad nu när vi hittat nya vägar att gå, men han är ändå lite lugnare än vad han har varit innan och idag fick jag verkligen det bekräftat. Så då kommer vi inte gå ner mot dammen på ett tag igen, utan håller oss i det området där han visat sig vara ganska lugn.