På äventyr i mysiga Sperlingsholm

Idag tog jag och Digby oss Sperlingsholm runt med cykel. Hur mysigt som helst, även om man kunde ha önskat sig varmare väder och ingen blåst. Det bästa med att cykla ut till landsbygden är att man slipper tänka så mycket på hundmöten och människomöten, där särskilt det första är ett stort problem i våran vardag. Ute i Sperlingsholm träffar man inte på så mycket människor, även om vi idag stötte på fler än tidigare när vi cyklat där. Ibland stöter man på bilar också och ibland hästekipage, som vi stötte på senast vi cyklade samma runda vilket var i höstas någon gång. Men under största delen av rundan är det så lugnt och fridfullt. Så tyst. Så mysigt. I Sperlingsholm får Digby springa lös mycket, vilket han uppskattar och det syns! Jag tror inte jag har sett honom så nöjd som han var idag på väldigt länge. För det mesta cyklar vi bara i närområdet, i skogen som ligger ungefär tre minuters cykelväg från vårt hus. Där finns det så mycket dofter som distraherar och oftast träffar vi på minst en till två hundar eller annat som stressar upp honom. Men ute på landet finns inte så mycket sånt. Och det är så skönt att bara kunna slappna av, bara vara med Digby och vara närvarande. Att se honom så himla nöjd, glad och avslappnad, det värmer i mitt mattehjärta! Där ute får han springa så mycket lös som det bara går, eftersom det funkar bra att ha honom lös där. Det är så skönt att han inte hela tiden vill lukta på allt som luktar hund, utan bara kan släppa allt vad hunddofter heter för en stund. Visst, det luktar gott av vilda djur där ute mer än hemma, men det har hittills inte varit några problem där. Han har försökt dra iväg ut på något fält någon gång, men det är bara om vi stannat för att pausa eller ta kort. När han springer och jag cyklar så bryr han sig inte, utan har fokus på att hålla takten med mitt cyklande ;)

Här kommer i alla fall dagens bilder. Blev inte så många, vi hade mest fokus på att cykla och njuta, men när vi pausade lite så blev det några bilder.
Vackraste killen i världen <3 Solen tittade faktiskt fram emellan åt, vilket gjorde att det kändes mer som vår än vinter! Härligt! Här har vi precis tagit oss upp för den jobbigaste backen på hela rundan. Efter det är det mest mindre uppförsbackar och flera nedförsbackar.
Min bästa knäppis, vade vore jag utan dig? <3
Sperlingsholms slott.
Den här sjukt söta ponnyn ville bekanta sig med Digby idag. Den undrade nog vad Digby var för typ av liten ponny, för han såg minsann underlig ut - haha ;) Digby var intresserad och fick titta (på avstånd såklart) så länge han inte ville skälla, vilket han verkade vilja efter någon minuts tittande och då fick jag distrahera honom med godis.
Ja, och ser man ut såhär efter lite mer än en timmes roligheter på landsbygden då blir det minsann ett redigt bad! Herregud, det där gruset som fastnat i hans byxor och på armbågarna - det var minsann inte det lättaste att få väck, ska jag säga... Men det gick, med två schamponeringar och massvis av sköljning av både byxor och armbågshår!
Hela rundan slutade på nästan 9 kilometer - 8.89km, det längsta hittills i år ;)

Ikväll blir det att titta på Melodifestivalen med mamma och pappa :)
/ Melanie