Det händer mycket på en vecka. Ja, särskilt när man har djur. Och särskilt när man har djur med olika sjukdomsproblem. Det känns som att det har hänt så himla mycket här hemma den senaste veckan. Så här kommer väl vad man kan kalla en "summering" (fast kanske inte så kortfattade sådan).

I början på veckan så var Zorro hos veterinären igen, denna gången för att hans högra analsäck var svullen. Den fick tömmas, "sköljas" och han fick smärtstillande. Han har haft detta problemet i ett par år, att analsäckarna blir inflammerade emellanåt, men det enda man kan göra är att tömma ut och "skölja" ur. Men han är så duktig, lilla Zorro. Även fast det gör ont och inte är så kul att veterinären petar i rumpan, så står han relativt still och säger inte så mycket. Han har så mycket tålamod och är så otroligt snäll hos veterinären, han som annars inte tycker om främmande människor särskilt mycket är så himla lugn hos vetten!

Digby har sedan en tid tillbaka visat att det kliar mycket långt fram på hans vänstra sida, men jag har inte tänkt så mycket på det eftersom han alltid har klåda och som varken blir värre eller bättre hur man än bär åt sig. Men när han sedan tyckte det var skönt att jag kliade på det stället, så skönt att han till och med började vifta med bakbenet vilket han aldrig gör annars, så började jag misstänka att något inte var riktigt rätt med hans hud just nu. Och mycket riktigt, i tisdags kväll kollade jag ordentligt under all hans päls och där fann jag att hans hund var ganska kraftigt röd på ett ställe. Så det blev rakning av det stället på direkten och ett bad med Pyoderm-schampo efter att jag (motvilligt) rakat bort hans fina päls (ja, jag vet - den växer ut igen) där det kliade. På onsdagen var han inte mycket bättre, så på torsdagen ringde jag till veterinären och fick en tid på fredag eftermiddag. Djurskötaren jag pratade med då nämnde något om eventuell vidare utredning av hans allergi, vilket fick mitt lilla huvud att spinna vidare och senare samma kväll bestämma mig för att det kanske var dags att göra det. Jag har alltid tänkt att "nej, men han har ju inte så svår klåda", men har nog aldrig riktigt tänkt lika mycket på hur många olika andra hudproblem han har. Hans öron är till och från röda, kliar och behöver behandlas med Betnovat-droppar i en kur på ca 1 vecka, han har haft svamp under tassarna flera gånger, furunkel två gånger, klåda kring ögonen i perioder osv. Det här senaste, med ordentlig klåda i huden, blev lite som "droppen" för mig - nu kanske det är dags att försöka göra något mer åt det här, för hans skull. Visst, han har inget emot tratten - den betyder alltid något positivt i hans ögon, han förknippar den med godis, kel och mys, men det är ändå synd om honom tycker jag. Ibland känns det som att han inte gör annat än att bo i någon av sina två trattar. (Ja, han äger två trattar eftersom han kommer åt sina tassar i den "lilla" tratten och behöver den stora vid tassproblem.)

På fredag förmiddag, eller snarare lunchtid, när jag vaknade igen efter en lite jobbig morgon med huvudvärk, fumlighet, feber och allmän sjukdomskänsla, upptäckte vi att Zorro var svullen i rumpan igen. Så jag fick ringa vetten igen, för att se om han möjligen kunde få följa med på Digbys tid senare på eftermiddagen. Som tur var så gick det bra.

Så på fredagseftermiddagen, gick mamma och jag till veterinären med Digby och Zorro. Det är en lagom promenad till veterinären, ca 15-20 minuter, kanske inte den roligaste promenaden dock, men skönt att man slipper vara beroende av bil dit i alla fall. Digby skötte sig förvånansvärt bra hos vetten den här gången, jag var lite imponerad! Det berodde nog dock mest på att jag satte på honom munkorgen redan ute på parkeringen vid vetten. Han har inte munkorg för att han är aggressiv, utan för att det gör honom lugn på något sätt. Han skäller inte när han har munkorgen och han blir faktiskt mer lätthanterlig än om han är utan den. Det gör helt enkelt hela veterinärbesöket hanterbart för alla parter, vilket är skönt. Han är nog förövrigt lite "ökänd" hos veterinären, alla verkar veta vem han är för att han är skällig och osäker ;) Och alla verkar veta vilka vi (tvåbenta) är också, för att vi tyvärr varit ganska mycket hos vetten de senaste tre-fyra åren med alla fem vovvarna. Hursomhelst, veterinären tittade på Digbys hud och såg hur irriterad i huden han var. Hon höll med om vidare utredning, så blodprov skulle tas också. För klådan fick han kortison (Prednisolon), som jag också kan ge vid behov om han får svår klåda igen. Vetten tyckte också att jag skulle bada honom några dagar i följd och efter det ett par gånger i veckan, för att skölja bort allergener som fastnar i hans päls. Ja, och sedan togs blodprov också. Två rör med blod tog dem från honom. Eftersom det redan gjorts screening (där dem kollar vilken "kategori" han är allergisk i) på hans blod innan, men för ungefär 2.5 år sedan (hösten 2013), så kollar dem direkt exakt vad han är allergisk mot denna gången. Han är allergisk mot något inomhus, men exakt vad får vi reda på om ungefär två veckor då resultatet kommer tillbaka. Zorro gjorde ju ett screening-blodprov för lite mer än två veckor sedan, som jag skrivit om tidigare. Hans resultat fick vi reda på i fredags och han är allergisk i samma "kategori" som Digby, alltså mot något inomhus. Så Zorros blodprov ska också vidare, för att ta reda på exakt vad han är allergisk mot. Det är skönt att dem båda två är i fas, alltså på samma "steg" i utredningen. Det är bra att dem liksom följs åt och förmodligen kommer kunna gå och få sina sprutor tillsammans, så det bara blir (förhoppningsvis) ett besök hos vetten med dem när dem börjar med vaccin. Så nu när det ungefär två veckors väntan för våra två allergiker. Zorro har slutat ta Cetirizin, som han började ta efter att vi var och tog screening-blodprovet, eftersom de tyvärr inte hjälpte. På kommande fredag eftermiddag ska Zorro på återbesök hos vetten, för att se så att hans analsäck läkt bra och så vilket den hittills gjort.

Idag, söndag, badade jag Digby. Badade bara ryggen, där han har klåda, med klorhexidinschampo och tassarna med schampo mot svampinfektionen. Redan igår märktes det att kortisonet gjort susen för klådan, i alla fall där han är rakad eftersom det syns bäst där. Då hade han bara fått en tablett och redan sånt resultat, vilket var skönt för Digbys del. Nu gäller bad några gånger i veckan och fortsatt kortisonkur enligt vettens ordination!

Såhär såg det ut under Digbys päls ut när jag upptäckte att han var röd:
Nu borde det bara fortsätta åt det här bra hållet!

Det bästa med allt det här, om något ska få lov att vara positivt och bra, är väl att vi kommit igång med ordentlig allergiutredning på båda våra två gossar! Att vi får reda på vad dem är allergiska mot och kan få riktigt hjälp med det. Allt för djurens bästa <3
/ Melanie