Idag var det dags för Digbys höftleds-, armbågs- & knäröntgen. Att gå till veterinären med Digby är inte en dans på rosor, utan snarare som att gå barfota på krossat glas - kanske låter överdrivet, men det är lite så det känns när man ska till veterinären. På Travbanekliniken känner dem till honom ganska väl, eftersom där oftast är samma personal och dem har träffat honom fler gånger än dem velat. Men idag skulle vi till Slöinge Djursjukhus och där är det inte många som vet vem eller hur han är, eftersom vi aldrig - som tur är - behövt åka dit innan.

För att vara Digby så måste jag säga att jag var imponerad över hur relativt lugn han var. När jag anmälde att vi kommit i receptionen så frågade jag om det gick bra att vi väntade ute, för att det är lugnast för honom, och det gick bra att vi gjorde det. När man går till veterinären är han normalt ett monster, bara för att det finns massa människor och oftast någon eller några hundar att tagga och skälla på. Mycket berodde nog på att det här var en helt annan veterinärmiljö än den han är van vid och att det var ett nytt ställe. Får han komma dit några gånger till så blir det väl samma sak som på Travbanan - skällande, hoppande och studsande... ;) Numera får han dessutom på sig munkorg innan han går in på kliniken hos vetten och det är också något som lugnar honom, eftersom han vet att det inte är något idé att ens försöka skälla för det går inte. Han har alltså INTE på sig munkorgen för att han är aggressiv, utan för att han blir mycket lugnare av den och det gör honom lite mer medgörlig än han skulle vara utan den.

 

 

Det första som Digby fick göra var att ställa sig på vågen, som hundarna alltid får göra innan vi går in på rummet. Idag visade vågen minsann under 20 kilossträcket - den stannade på 19,7kg och mamma vann därmed våran vadslagning om hans vikt ;) Mamma sa 19,7 och jag sa 19,5. Jag kan tycka att det är lite för lite, men inte jättemycket under ändå. Skulle vilja ha honom på runt 20,5kg, för det tycker jag är mer lagom för honom. Just nu kan jag tycka att han har lite väl mycket midja, men lite mer mat till honom så går han upp till över 20kg ;) Efter det så gick vi in i besöksrummet och pratade lite med veterinären. Det är första gången vi har en manlig veterinär med Digby, så jag trodde han skulle vara mer reserverad. Men han la sig ner vid mina fötter och la till och med ner huvudet. Efter att vi pratat lite i besöksrummet, så ville vetten se hur Digby sprang så vi gick ut till en stallgång där jag fick gå i rask takt med Digby travande bredvid mig. Därefter gick vi in på rummet igen, sedan la djurskötaren kanyl och gav honom lugnande. Han blev inte helt avslappnad, det ryckte i honom hela tiden för att han är så spänd och inte kan slappna av helt, men tillräckligt avslappnad för att vi skulle kunna genomföra en undersökning och senare även röntgen. Veterinären kände på hans höfter och sa att det glappade lite, men att det kan göra det även om höfterna skulle vara normala.

Efter en stunds väntan så fick vi komma in på röntgen, där det också tog lite tid för att få en bra bild på höfterna. Armbågarna gick snabbt och lätt att röntga. Digby lyfte på huvudet flera gånger, för att han ville gå därifrån men det fick han inte och då gav han upp tills han återigen ville försöka rymma. Men han fick gott stanna kvar på röntgenbordet - här går vi ingenstans, haha ;) När röntgen var klar bar vi tillbaka honom till rummet igen, där han fick vakna till lite till. Han försökte ställa sig upp, men benen bar honom inte stackaren... Han var som bambi på hal is och gled ner när han försökte ställa sig upp. Min fina lilla räv <3 Så han suckade bara djupt, som han gjorde flera gånger när han fått lugnande, och la sig ner igen och vilade. När djurskötaren kom in igen så fick han lite uppvaknande medel i kanylen som han hade på benet och då kviknade han till nästan direkt. Sedan gick vi in i det rum där veterinären skulle visa mig röntgenbilderna. Eftersom Digby inte är registrerad i SKK kändes det onödigt att skicka iväg dem när resultaten ändå inte ska registreras någonstans. Så veterinären visade mig och pappa bilderna, först på armbågarna. Dem såg helt normala ut, sa han, inga pålagringar eller något. Höfterna såg också normala ut, men bilden på höftlederna hade en liten avvikelse. En liten ljus prick ovanför vänster höft, som kunde vara någon bristning som kan ha blivit ben också. Detta är nog dock inget han har ont av, men som kanske uppkom när han ramlade på en isfläck för ungefär två-tre år sedan. Då fick han ont i höger höft, om jag minns rätt, så det är lite konstigt om det blivit något på vänster sida... Som sagt var bristningen eller vad det nu är, är ju inget som stör honom idag i alla fall! Inga pålagringar på några leder i alla fall, varken höfter, armbågar eller knäet. Bäckenet och en del av ryggen fanns också med på bilderna och det såg också bra ut, sa veterinären. Känns bra att han tyckte att alla Digbys leder såg bra ut, så jag kan träna och sånt som vanligt när han väl får det :)

Ikväll har Digby en ganska lugn kväll. Innan vi åkte från Slöinge så fick han en liten del av sin mat, eftersom han var fastande. Jag tyckte han var tillräckligt pigg för att äta - och ja, Digby sa såklart "ja, ro hit käket - jag är vrålhungrig"! När vi kom hem fick han resten av maten i mattan jag gjorde för några dagar sedan. Sedan har han bara vilat, tills kvällsmaten då han fick jobba med sin "godisfilt" som han brukar göra om kvällarna.