2 november 2016
Idag har vi inte gjort många knop, det kan jag inte påstå. Promenerat har vi gjort - Pumifnatt i skogen, att komma på inkallning och bara få "vara som Axel själv vill" i skogen. Skogen är Axels favoritplats numera, just för att han får springa mycket lös och rusa runt så mycket han själv vill. Så länge han kommer på inkallning, vilket han helt klart är bäst i världen på, så får han helt enkelt fnatta runt som den Pumi han är. Han älskar ljudet som uppstår när han rusar i gräset, vissa sorters gräs rasslar som tusan och det ger honom en extra raketmotor i rumpan - han har skitkul åt det och det hade mamma och jag också! Man kan inte annat än att skratta rakt ut åt den här lille knasbollen - han är så söt, knasig och rolig att titta på.
På kvällen fick Digby träna först. Där fortsatte jag lite med "Grip" som vi återupptog för ett tag sedan efter en lång paus med det, för att sedan på slutet gå igenom lite trix med honom. Han kan en hel del trix, min fina Räv! Vinka, Usch!, Blomma, Stegra, Ducka, Buga, Kryss, Rulla, Pang!, Mellan, Lyft... ja, jag har säkert glömt något förutom "standardtrixen" som Sitt, Ligg, Stå, Tass. Han kan helt enkelt en hel ordlista med trix! Körde igenom en del av dem, men utan kommandon så han fick istället tänka lite själv - vilket han tycker är kul :) Repetition är alltid kul, tycker jag. "Grip", som vi tränade först, gick helt okej. Just nu försöker jag få honom att accepterad paraplyet mot kroppen mer, han tycker det är lite läskigt och börjar alltid luta när den kommer på fel stället. Jag försöker motverka detta genom att hålla paraplyet mot halsen/bogen på honom och locka honom mot paraplyet samtidigt - det funkar till viss del, men paraplyet är fortfarande lite läskigt när man kommer i närkontakt med det. Att Digby har närhetsproblem är inget nytt, men trots det är han tålmodig, snäll och bara så himla duktig! Det är ganska kul att se Digby med paraplyet, särskilt när det är uppfällt. Då är det svårt att tro att han en gång för kanske 2-3 år sedan var livrädd för paraplyet, han klarade inte alls av det uppfällt. Det är väldigt, väldigt mycket träning, tålamod och godis ligger bakom det här - behöver jag ens säga hur jäkla stolt den här hunden gör mig?!
Han kan sitta upp och hålla det också, men idag körde vi "latmansstilen"... ;) Att han kom över sin rädsla för paraplyet är bara en av de saker som lett upp till ett relativt bra självförtroende idag. Vilken resa han har gjort, världens bästa Räv :* <3 Bland det sista Digby fick göra, vilket låter lite tokigt men var sjukt kul, var att han först fick hämta filten på den rosa dynan till mig. Jag fick visa honom att han skulle ta den, men eftersom han är en renodlad apporteringsmaskin så förstod han uppgiften direkt. När han kommit med den så visade jag honom att han skulle hämta den rosa dynan, varpå han drog den till mig. Hur söt och duktig får man lov att bli?!
Axel fick träna på kommandona "Sitt", "Ligg" och lite "Stå". Han fullkomligt kastar sig ner från sitt till ligg, platt ner på golvet - bland det gulligaste jag sett honom göra :) Och den där lilla kanelbullesvansen på rumpan går i ett för att han älskar att träna! Han börjar förstå "Ligg" lite, men det behöver lite mer träning. Jag testade att vänta när han la sig ner utan att jag sa något kommando och plötsligt satte han sig upp igen självmant - och då blev det ett klick med klickern och ett stort godisregn. Precis där här vill jag också ha in hos honom - sitt till ligg till sitt igen! Han är riktigt kvick på fötterna, lille Unge Herr Pumi!
Både Digby och Axel avslutade sina pass med "lugna händer" som vi körde på Axels valpkurs i måndags. Tänker att det kan vara nyttigt för mig att få in det hos dem båda, eftersom det var en bra övning och inte något jag direkt tänkt på att göra tidigare i slutet av ett träningspass inomhus. Vid annan träning, som agility osv., tänker jag alltid på att "gå av" hunden efteråt, men när det "bara" är trickträning eller annat så är det inte alltid jag tänker på samma sak - vilket "lugna händer" är, det är ju ett sätt att lugna ner hunden, att "gå av" den mentalt. Så detta ska jag försöka få in hos dem båda, att lugna dem efter träningen även inomhus!
När vi gick ner på rummet efter att ha gått ner i varv efter träningen såg det ut såhär på min säng:
Axel tvättade och bet i Digbys öra. Det uppskattas delvis av Digby, eftersom han just nu har en del klåda i sina öron på grund av allergin, men här ser man att han bara gett upp för Axels tunga och tänder. Stackars Digby! Jag fick säga till Axel flera gånger innan han slutligen slutade med det. Digby är alldeles för snäll, ibland önskar jag lite mer tuffhet i honom när det är något han inte tycker är okej att Axel gör - men Digbys snällhet är det som gett honom smeknamnet Mr. Friendly. Han har verkligen inget ont i sig alls och gör verkligen skäl för det smeknamnet!
Imorgon får vi se vad dagen erbjuder! Någon dag innan måndag ska vi hinna med "hemuppgiften" vi fick på valpkursen i måndags, att besöka en ny plats och träna lite där. Har fått lite förslag på platser, så får se lite vad det blir :)
/ Melanie
Kommentarer
