Nu när frosten börjat komma om nätterna, är det nog bara en tidsfråga innan alla dessa löven täcks av snö. Även om jag inte gillar snö så mycket själv, så vet jag att våra hundar älskar det! Och så vill jag se hur Axel reagerar på snö. Reagerar han på samma sätt som med löv, så lär det bli en massa Pumifnatt när snön kommer! ;)

 

Idag har jag kört lite ensamhetsträning igen. Lämnade Axel i ungefär 15 minuter, medan Zorro och Kajsa fick gå en promenad med mig. Både Z & K uppskattade det, eftersom dem fick springa lösa en del på slutet. Kajsa kommer inte jättebra på inkallning, men hon rusade i alla fall inte iväg utan jag hade nödlösningen att ropa "godis" om hon inte kom - det ordet kan hon mer än väl... ;) Zorro höll sig dock nära mig och som mest gick han iväg några meter för att kissa - han vet minsann att man ska hålla sig nära, för det genererar mer godis! Axel var kanske inte lika road av att jag var borta, men det känns på något sätt som att det i alla fall går framåt. Att han skäller är kanske inte det bästa, men jag tror det avtar ju mer han får den här träningen och ju mer han inser att vi faktiskt ALLTID kommer tillbaka. Sen är ju Digby världens bästa sällskap - han står mest och tittar. Digby är verkligen helt lugn, han går runt lite, lägger sig, går runt lite till, men han gör ingenting för att stressa upp Axel mer vilket är skönt att se. Det är av just de här anledningarna som jag filmar dem - jag vill veta hur dem beter sig. Det är på ett sätt en trygghet för mig, jag får veta vad dem, eller mest Axel, håller på med även om det är i efterhand. Och det är skönt att veta att Digby mår ganska okej i det hela ändå, han säger ifrån när det behövs om Axel blir för jobbig mot honom. Det är skönt att se att Digby tar vara på sig själv lite mer nu.

 

5-10 minuter är på ett ungefär vad det tar för Axel att sluta skälla hela tiden och istället lägga sig ner och gnälla lite emellanåt. Det kommer några skall här och där även efter det, men han ger sig mer och mer känns det som. Därför känns 15 minuter helt okej. Han behöver runt 5-10 minuter för att gå ner i varv, sedan 5 minuter för att försöka "bara vara". Och så kommer belöningen: jag kommer hem till honom!

 

Att lämna honom på övervåningen när jag är själv hemma medan jag är på nedervåningen är längre inga problem. Han accepterar det helt och hållet numera. Visst kommer det några gnäll ibland, men oftast är det ett tecken på att han behöver gå ut och göra något snarare än "jag-är-helt-ensam-i-världen"-gnäll. I början rev han alla galler han kunde, men numera puffar han som mest på gallerna ibland. Och den allra första veckan kunde jag inte ens lämna rummet utan att han skrek efter mig, men nu kan jag som sagt var vara på nedervåningen utan honom och det är inte mycket protest. Det här är många steg i rätt riktning! Och dit tror jag vi kommer med lämningsträningen också, men det lär ta mer tid och tålamod...

 

På eftermiddagen var det istället Axels tur att få roa sig på promenad. En liten tur ner i skogen och hem igen fick det bli! Och mycket lösspringande för Unge Herr Pumi, vilket såklart uppskattades av honom. Det uppskattas av mig också, han glädje smittar verkligen av sig! Axel ville valla lite råkor idag. Han sprang efter dem, men dem flög iväg... typiskt tyckte han och kom istället tillbaka till sin matte, som lite panikslaget stod kvar och ropade efter honom. Vid nästa försök hann jag istället hindra honom och muta honom med godis! Vi fortsatte också jobba med saker som uppkom under promenaden, såsom hundmöten och människomöten - ja och inkallning tränar vi alltid på, eftersom han går lös under större delen av promenaderna. Vi fick bland annat ett möte med en Sheltie som skällde på oss och det drog igång Axel ordentligt, så jag fick styra upp honom lite med godis. Han lyssnar väldigt bra så fort godiset kommer framför nosen på honom. Då är det precis som "yes, you called" och han lyser upp och tittar på mig istället. Det uppskattas starkt och belönas såklart även med en massa "braaa!" i en barnslig röst! Axel fick också peta på saker han tyckte var lite läskiga, som en byggnadsställning och en planta i en rabatt. Självförtroendet växer hos den här lille killen, han är inte lika rädd för nya saker som han tidigare varit :D

Träning på Halmstad Centralstation blev det inte någon idag, men hoppas på imorgon eller i alla fall innan måndag - då är det ju valpkurs igen ;)

/ Melanie