Den gulliga blicken man inte så lätt säger nej till!

 

Idag la jag fokus på apportering för båda killarna. Axel har såklart inte kommit så långt, han är bara i början på sin apporteringsträning. Så fokusen där blev att få honom att vilja ta leksaken och förstå att det är den som ger belöning. Han älskar leksaker, men helst vill han ju leka med dem själv. Det svåra är att få honom att vilja komma med leksaken mot mig. Han var villig att ta i den, i snöret eller sjävla kampdelen på leksaken och då blev det klick, belöning och massa beröm. Axel är kvick när han tänker, han förstod direkt vad som förväntades av honom. Att leksaken genererar belöning. "Leksaken är tydligen jättebra, ibland ger det godis om man tassar på den men allra mest godis får man om man biter lite i den", tänkte Axel. Och han är så jäkla söt när han sitter vid leksaken. Han sätter sig, grymtar lite gulligt och tittar upp på mig med den urgulligaste blicken man kan hitta! Och hans lilla kanelbulle-svans går hela tiden i takt med grymtandet. Jag körde några gånger med apporteringsövningen, för att sedan bryta och göra något annat några minuter. Sedan var vi på apporteringen igen, för att bryta igen en kort stund när han var duktig. Och så gjorde vi även en tredje gång - lite apporteringsträning, för att sedan bryta och köra lite annat. Bland annat fortsatte vi lite fritt följ, med lite vänster- och högersvängar. Än går han inte fot, men han har en så sjukt fin kontakt så att han studsar fram framför mig ibland gör mig absolut ingenting! Fotgåendet kommer med tiden och med mer träning - än är han bara en busig, men otroligt duktig, valp :D

 

Digby fick köra lite apporting han med. Och hans är såklart med avancerad än Axels! Digby fick köra precis som han körde senast med apporteringen - springa och hämta leksak, för att sedan komma tillbaka med den. Lite krav på att sätta sig fot med leksaken hade jag, men mest ville jag att han skulle ha intresse att komma tillbaka med den. Och han kom tillbaka med den varje gång! Jag testade att lägga leksaken under några buskar och även fast jag försökte lura honom, genom att gå längs med buskarna innan jag gick tillbaka till honom, så hittade han den varje gång. Han låter sig inte luras, lille store Räven ;) Efter lite apportering, fick Digby först busa runt med leksaken lite och sedan gick vi en liten promenad bara han och jag. När vi såg en hund så tog vi en annan väg tillbaka, men jag tänkte att "hundmöte igår gick ju så bra så varför inte låta honom se hunden på ungefär samma avstånd idag?" Bad idea, säger jag bara. Idag blev han tokig, skrek och skuttade och ville inte alls ta kontakt med mig. Hunden var sååå rolig idag, mamma kan vi skita fullständigt i - henne har jag ju ändå alltid hemma! Men så är det med Digby - det kommer ofta bakslag och det finns alltid en stor oberäknelighet i den här träningen. Ja, ja, det går bättre nästa gång!

På kvällen fick Digby köra lite Nosework-övning, vilket han inte gjort på länge. Och som han jobbar fint även där! Han använder sin nos på ett bra sätt, markerade rätt varje gång - även om det ibland tar lite tid. Testade att lägga doften under några mössor jag hittade och han klarade det galant! För att vara Digby är allt det här jättestort, han är inte den duktigaste uppletaren om man säger så och han är inte alltid jätteduktig på att markera doft och markerar ganska ofta fel. Så att han var såhär duktig idag, det är stort för Herr Räv!

 

Imorgon fyller Axel och hans syskon fyra månader, något jag och Axel kommer fira med fortsatt träning - både på ensamhetsträningsfronten och övrig, i Axels ögon, lite roligare träningsfront :) Och på kvällen ska vi på ringträning igen, som vi var för två veckor sedan! Jag har övat efter tipsen jag fick förra gången, men måste erkänna att jag kunde övat mer... Dock har jag haft lite fullt upp och motivationen till just den träningen har tyvärr inte funnits som den borde, men jag har övat så gott jag orkat och kunnat!

 

Godnatt!

/ Melanie