Pumifnatt ger många skratt
Duckwatching! Dem lät konstigt, tyckte Axel, så vi stannade och beundrade dessa udda varelser en stund :)
Idag har vi tittat på ankor, tränat på att gå lös och haft en del bus! Morgonen började med en liten promenad i området för att uträtta diverse behov - kiss, bajs och den obligatoriska "lövvallningen", eller snarare lövätning... :P På eftermiddagen, eller snarare kvällen eftersom jag kom hem vid fem-sex, gick vi en promenad runt dammen. Jag bestämde också, under promenadens gång, att vi skulle gå en jättekort sträcka i skogen - det var mest för att Axel ska få börja bekanta sig med skogsvägarna. Så vi gick rakt fram ca 100 meter, vände och gick tillbaka mot dammen. Axel hade sjukt kul på den här promenaden, för han var lös det mesta av tiden. Och vilken stjärna han är på att hänga på mig när jag rör mig! Han kan få för sig att stanna och nosa, men jag fortsätter bara att gå och han kommer oftast efter mig på några sekunder - då får man såklart massa beröm och en belöning. Han blir dessutom bara duktigare och duktigare på att gå lös - för en knapp vecka sedan var han inte lika uppmärksam på mig som han var idag :)
När vi gick den lilla sträckan mot skogen skuttade han ut i gräset och sedan kom det - Pumifnattet! Rejält, dessutom. Han rusade iväg från mig, för att vända när jag lockade på honom och sedan rusa tillbaka mot mig, förbi mig någon meter för att vända mot mig och få godis för att han är duktig. Han hade flera Pumifnatt, men det här var det "värsta" - och också det roligaste, jag skrattade så gott åt hans "clowneri"! Högt gräs verkar vara "triggern" för dessa Pumifnatt, men även gräs i allmänhet gör lille Axel busig. Alla Pumifnatt är bara för jäkla söta, de får mig alltid att asgarva - han är ju bara för söt!
Ankor kollade vi också på idag, som synes på bilden ovan. Han tyckte dem lät väldigt udda, så vi stannade och kollade på dem lite. "Konstiga..." sa Axel, men han ville snabbt gå vidare och utforska mer.
Fick också höra en väldigt fin kommentar från en hundägare vi mötte idag: "Vilken söt hund du har!" varpå jag sa: "Tack!" och hon sedan sa: "Verkligen jättesöt!!" - man kan inte annat än att le resterande del av promenaden då :) Och så kan jag inget annat än att hålla med - han är verligen jäkligt söt, den där Herr Pumi!
/ Melanie
När vi gick den lilla sträckan mot skogen skuttade han ut i gräset och sedan kom det - Pumifnattet! Rejält, dessutom. Han rusade iväg från mig, för att vända när jag lockade på honom och sedan rusa tillbaka mot mig, förbi mig någon meter för att vända mot mig och få godis för att han är duktig. Han hade flera Pumifnatt, men det här var det "värsta" - och också det roligaste, jag skrattade så gott åt hans "clowneri"! Högt gräs verkar vara "triggern" för dessa Pumifnatt, men även gräs i allmänhet gör lille Axel busig. Alla Pumifnatt är bara för jäkla söta, de får mig alltid att asgarva - han är ju bara för söt!
Ankor kollade vi också på idag, som synes på bilden ovan. Han tyckte dem lät väldigt udda, så vi stannade och kollade på dem lite. "Konstiga..." sa Axel, men han ville snabbt gå vidare och utforska mer.
Fick också höra en väldigt fin kommentar från en hundägare vi mötte idag: "Vilken söt hund du har!" varpå jag sa: "Tack!" och hon sedan sa: "Verkligen jättesöt!!" - man kan inte annat än att le resterande del av promenaden då :) Och så kan jag inget annat än att hålla med - han är verligen jäkligt söt, den där Herr Pumi!
/ Melanie
Kommentarer
