Axel skaffar sig nya lekkompisar
Idag var jag borta hela dagen och Axel hade hittat på mycket bus med "mommo". "Mommo" var tydligen tråkig, tyckte Axel och han saknade mig. Man fick inte bita i kuddar, soffan eller Digbys svans. Inte heller får man stalka Kajsa runt i vardagsrummet. Nu när han börjar få mycket självförtroende så hänger han inte efter oss hela tiden och då kan man hitta honom tuggandes på ett skosnöre eller på hälen på en sko - så nu gäller det att passa den här lille busen ;)
Men förutom att han är busig, så är han en väldigt duktig liten kille. Promenader med den här lille killen är ett rent nöje. Han går så fint i kopplet, har sån fin kontakt och är så rolig att jobba med på promenaderna. På morgonen gick vi mest utan så mycket mer krav än att gå på vänster sida och inte dra över på högersidan. När vi går vid garageportar så drar han gärna över till högersidan bakom ryggen på mig. Men det är inget som lite godis och uppmuntran fixar och mot slutet av sträckan med garageportar så gick han mellan mig och garagen utan att tänka på det. Övning ger färdighet, som man säger :)
På eftermiddagen var kraven lite högre, men inget som den här killen inte klarar av. Det är mycket att titta på och mycket som känns osäkert, men med övertalning, beröm och godis så går det. Människor är lite läskiga ibland, men jag försöker övertala honom att titta på mig istället och det funkar ganska bra hittills men kräver mer arbete för att han alltid ska välja att titta på mig. Men jag kan inte nog säga vilken rolig valp han är att jobba med, sån arbetsglädje och ständig kontakt och så enkel på många sätt. Och så är han ju bedårande med sitt koala-liknande utseende! Det kommer bli kul att se honom växa, se honom utvecklas och få lov att utveckla honom - och att se hur vi kommer utvecklas tillsammans. Han är redan en sån cool hund, som inte verkar bry sig om mycket. Inte inomhus i alla fall och oftast inte mycket utomhus heller, förutom smågrejer. Men jämfört med Digby så är det ingenting. Digby är väldigt "tittig" hela tiden, han ska ha koll på allt och har åsikter om mycket. Axel har lite åsikter här och där, men inget som lite godis fixar. Mycket har jag lärt mig av Digby, i alla fall när det gäller osäkra och/eller stressade hundar, som jag kan ta med mig i framtiden. Att hjälpa till att övervinna rädslor eller osäkerheter är bara en av grejerna som jag fått lära mig hantera med Digby, något jag har stor nytta av just nu när Axel visar lite osäkerhet ibland.
Ett annat krav jag hade var att han skulle hålla koll på mig, följa efter mig. Jag hade honom lös på en fotbollsplan inte långt från där vi bor och visslade på honom när han tittade åt ett annat håll. Då kom han till mig och fick beröm och godis. Han gick dessutom vid min sida nästan hela tiden, om han inte gick strax framför eller bakom. Just att han är så nära på mig hela tiden, gör att det är svårt att få tillfälle att vissla på honom. Men så fort han gick någon meter framför mig, så vände jag mig åt andra hållet och visslade på honom - det här funkade varje gång! Var det dock någon doft som var mer intressant än mig så var det svårt att släppa den, men det funkade ganska bra även när han fastnade i någon doft.
Efter lite lösträning och inkallning satte vi oss på en bänk och körde passivitets- och titta-på-människor-träning. Lille Axel har lite svårt att vara tyst ibland, så några skall här och där blev det. Men för det mesta tittar han bara. Vid ett tillfälle hoppade han upp på bänken bredvid mig för att han blev lite rädd. Även om det kanske inte är det jag är ute efter, utan mer att han ska "klara sig själv", så känns det bra när han gör så eftersom det betyder att han är trygg med mig :)
Något fantastiskt som hände med lille Axel på kvällen var att han började busa med Zita. Eller busa och busa - han fick ett rejält busfnatt och rusade runt henne med ett ständigt skällande. Zita visste inte riktigt hur hon skulle hantera den här "vad-det-nu-är-för-något". Sen får inte Zita busa så mycket heller, eftersom hon har ryggproblem, men hon tyckte han var lite läskig och konstig och ville inte busa med honom. Så jag tog ut Kajsa till honom istället. Och hon stod bara och tittade på honom medan han fjantade runt och skällde på henne. Men efter han sprungit några varv i trädgården, så hängde Kajsa på och busade med honom. Det var jättekul att se - han har verkligen blommat ut nu, från en liten knopp till en stor fin blomma! Och detta är bara på några dagar :) Men med Digby vill han fortfarande inte busa. Det kommer nog snart, som jag skrev häromdagen, bara man ger det lite tid. Digby är lite väl intensiv ibland, han kan vara lite väl mycket. Men det går framåt, Axel är inte lika rädd längre och han kommer busa med Digby såsmåningom.
Ikväll har vi tränat på att dels inte bita på skor och sen blev det lite klickerträning mellan perioderna i World Cup Hockey (Sverige-Nordamerika). Och vilken stjärna han börjar bli på klickern och att sitta! Snart dags att börja träna in fler och fler saker. Tränade också på att han skulle flytta sig nära mig, medan jag förflyttade mig runt i en cirkel - det var han jätteduktig på!
Imorgon är det stadsmiljöträning som gäller. Får se lite hur jag lägger upp det, mycket beror på hur jag tycker att han är i den miljön, men att sitta och bara titta är ju en bra början. Blir förmodligen lite strandmiljö på fredag och även stadsmiljö på måndag. Mycket miljöträning, men det är också för att jag vill se hur han beter sig och vad han behöver träna mer på :)
Nu är vi också anmälda till både valplek nästa lördag den 1/10 och måndag den 31/10 ska vi börja vår första kurs - valpkurs! Kommer bli spännande med båda sakerna. Och mellan det kommer vi fortsätta att klickerträna, miljöträna, leka, busa, försöka att inte bita sönder skor, soffa och kuddar - ja allt som är kul, nyttigt och/eller behövligt :)
Lillen är lite trött, men inte mycket. Han tuggar leksak i soffan och jag tittar på hockeyn. Snart är det sängen som gäller, så nu säger vi godnatt :)
Men förutom att han är busig, så är han en väldigt duktig liten kille. Promenader med den här lille killen är ett rent nöje. Han går så fint i kopplet, har sån fin kontakt och är så rolig att jobba med på promenaderna. På morgonen gick vi mest utan så mycket mer krav än att gå på vänster sida och inte dra över på högersidan. När vi går vid garageportar så drar han gärna över till högersidan bakom ryggen på mig. Men det är inget som lite godis och uppmuntran fixar och mot slutet av sträckan med garageportar så gick han mellan mig och garagen utan att tänka på det. Övning ger färdighet, som man säger :)
På eftermiddagen var kraven lite högre, men inget som den här killen inte klarar av. Det är mycket att titta på och mycket som känns osäkert, men med övertalning, beröm och godis så går det. Människor är lite läskiga ibland, men jag försöker övertala honom att titta på mig istället och det funkar ganska bra hittills men kräver mer arbete för att han alltid ska välja att titta på mig. Men jag kan inte nog säga vilken rolig valp han är att jobba med, sån arbetsglädje och ständig kontakt och så enkel på många sätt. Och så är han ju bedårande med sitt koala-liknande utseende! Det kommer bli kul att se honom växa, se honom utvecklas och få lov att utveckla honom - och att se hur vi kommer utvecklas tillsammans. Han är redan en sån cool hund, som inte verkar bry sig om mycket. Inte inomhus i alla fall och oftast inte mycket utomhus heller, förutom smågrejer. Men jämfört med Digby så är det ingenting. Digby är väldigt "tittig" hela tiden, han ska ha koll på allt och har åsikter om mycket. Axel har lite åsikter här och där, men inget som lite godis fixar. Mycket har jag lärt mig av Digby, i alla fall när det gäller osäkra och/eller stressade hundar, som jag kan ta med mig i framtiden. Att hjälpa till att övervinna rädslor eller osäkerheter är bara en av grejerna som jag fått lära mig hantera med Digby, något jag har stor nytta av just nu när Axel visar lite osäkerhet ibland.
Ett annat krav jag hade var att han skulle hålla koll på mig, följa efter mig. Jag hade honom lös på en fotbollsplan inte långt från där vi bor och visslade på honom när han tittade åt ett annat håll. Då kom han till mig och fick beröm och godis. Han gick dessutom vid min sida nästan hela tiden, om han inte gick strax framför eller bakom. Just att han är så nära på mig hela tiden, gör att det är svårt att få tillfälle att vissla på honom. Men så fort han gick någon meter framför mig, så vände jag mig åt andra hållet och visslade på honom - det här funkade varje gång! Var det dock någon doft som var mer intressant än mig så var det svårt att släppa den, men det funkade ganska bra även när han fastnade i någon doft.
Med lite träning kanske det blir en lydnadsstjärna av honom, eller.....? ;)
Efter lite lösträning och inkallning satte vi oss på en bänk och körde passivitets- och titta-på-människor-träning. Lille Axel har lite svårt att vara tyst ibland, så några skall här och där blev det. Men för det mesta tittar han bara. Vid ett tillfälle hoppade han upp på bänken bredvid mig för att han blev lite rädd. Även om det kanske inte är det jag är ute efter, utan mer att han ska "klara sig själv", så känns det bra när han gör så eftersom det betyder att han är trygg med mig :)
Något fantastiskt som hände med lille Axel på kvällen var att han började busa med Zita. Eller busa och busa - han fick ett rejält busfnatt och rusade runt henne med ett ständigt skällande. Zita visste inte riktigt hur hon skulle hantera den här "vad-det-nu-är-för-något". Sen får inte Zita busa så mycket heller, eftersom hon har ryggproblem, men hon tyckte han var lite läskig och konstig och ville inte busa med honom. Så jag tog ut Kajsa till honom istället. Och hon stod bara och tittade på honom medan han fjantade runt och skällde på henne. Men efter han sprungit några varv i trädgården, så hängde Kajsa på och busade med honom. Det var jättekul att se - han har verkligen blommat ut nu, från en liten knopp till en stor fin blomma! Och detta är bara på några dagar :) Men med Digby vill han fortfarande inte busa. Det kommer nog snart, som jag skrev häromdagen, bara man ger det lite tid. Digby är lite väl intensiv ibland, han kan vara lite väl mycket. Men det går framåt, Axel är inte lika rädd längre och han kommer busa med Digby såsmåningom.
Ikväll har vi tränat på att dels inte bita på skor och sen blev det lite klickerträning mellan perioderna i World Cup Hockey (Sverige-Nordamerika). Och vilken stjärna han börjar bli på klickern och att sitta! Snart dags att börja träna in fler och fler saker. Tränade också på att han skulle flytta sig nära mig, medan jag förflyttade mig runt i en cirkel - det var han jätteduktig på!
Imorgon är det stadsmiljöträning som gäller. Får se lite hur jag lägger upp det, mycket beror på hur jag tycker att han är i den miljön, men att sitta och bara titta är ju en bra början. Blir förmodligen lite strandmiljö på fredag och även stadsmiljö på måndag. Mycket miljöträning, men det är också för att jag vill se hur han beter sig och vad han behöver träna mer på :)
Nu är vi också anmälda till både valplek nästa lördag den 1/10 och måndag den 31/10 ska vi börja vår första kurs - valpkurs! Kommer bli spännande med båda sakerna. Och mellan det kommer vi fortsätta att klickerträna, miljöträna, leka, busa, försöka att inte bita sönder skor, soffa och kuddar - ja allt som är kul, nyttigt och/eller behövligt :)
Lillen är lite trött, men inte mycket. Han tuggar leksak i soffan och jag tittar på hockeyn. Snart är det sängen som gäller, så nu säger vi godnatt :)
Kommentarer