Idag har Axel fått trötta ut sig ordentligt. Vi var nere i stan och körde stadsmiljöträning, precis som planerat. Dessutom fick han åka cykelkorg på riktigt idag, vilket han klarade lika bra som när vi testade det häromdagen! I stan finns det massor att titta på - människor, bilar, lastbilar, hundar och allt annat som kan röra sig i stan. Lite osäkert var det såklart i början, men det släppte relativt fort ändå. Axel fick ha sin blåa fäll med sig, så han hade något att sitta på när vi satt stilla. Vi satte oss vid McDonalds, där han kunde få se mycket folk, hundar, lastbilar, bussar osv. Det var det perfekta stället, eftersom det är liv och rörelse hela tiden. Några kom fram och hälsade på honom och pratade med mig, och sa att han var väldigt söt.
Och Axel skötte sig exemplariskt - han är så himla duktig! Fällen hjälpte nog till också, den kände han sig trygg på. Lite skall mot hundar blev det, men då lockade jag bara på honom så han kollade på mig istället och då fick han godis - det här går väldigt mycket framåt! Människor hälsar han på, först kan det vara lite osäkert men sedan blir han mer säker efter några sekunder. Han är verkligen fantastisk, den här lille killen! Trots att han är lite osäker ibland, så är han lätt att få med sig och han lyssnar väldigt bra. Han stannade till flera gånger när vi gick ner för Storgatan, men när vi gick samma väg tillbaka senare så gick han på hela tiden utan osäkerhet. Han var ganska trött efter vår timme i stan med allt vad det innebär, så när mamma skulle passa honom medan jag gjorde lite saker i skolan så sov han det mesta av tiden. Fast, det är klart att lite bus hann han ju med också ;)

 

Lite paus på en bänk och lite bus med en pinne, med "Mommo" i Norre Katts Park ;)

Självklart var han hur trött som helst när vi kom hem. Cykeltur till och från stan och däremellan en massa intryck i stadens centrum. Och jag utnyttjade hans trötthet lite genom att låta honom få vara i köket och hallen med Zita och Digby, för att han ska vänja sig att vara med dem mer än med oss människor. Jag vill att han ska känna precis samma trygghet med dem som med mig, att han kan klara sig med dem när inte vi andra är hemma på dagarna. Att det är okej och att vi kommer tillbaka snart. Lite gnäll var det såklart idag, även om han såg mig i soffan i vardagsrummet när han låg i sin bur, men vilken duktig kille han var! När han vaknade och behövde ut, så tog jag ut honom, och när vi gick in igen så gick jag in i vardagsrummet, medan han var kvar i hallen och köket. Då vandrade han runt lite, la sig ner på golvet, sedan in i buren och sov. Det gick över förväntan, han sov många omgångar i buren eller så lekte han med sina leksaker lite - vad mer kan man egentligen begära från en tre månaders valp..?! Det här är mer än jag begär :) Sen har han ju såklart stunder då han får för sig att bita på annat än sina leksaker (skorna i hallen lever farligt just nu), men om man lockar på honom och busar med en leksak så går han oftast till den istället för inredningen.

Promenader, kontakt, inkallning och klickerträning är han en stjärna på! Promenaderna går oftast lugnt till, även om det är lite bus, hopp och bit i mina händer emellan åt - men det är inget som stör mig, eftersom han är lätt att bryta och inte gör det hela tiden, utan bara någon gång då och då. Jag tror det där bitandet är något som växer bort också, när valptänderna börjar lossna och så. Han är världens bästa på att gå fint i koppel - inte mycket drag, inte heller något bit i kopplet om kopplet håller sig på sin sida. När han biter i kopplet är det dock bara att locka på honom eller försiktigt ta ut kopplet ur munnen, så slutar han. Visst är det lite bus i kopplet emellan åt också, men visslar man på honom så vänder han uppmärksamheten mot mig istället.

Kontakten är den finaste jag sett, tror jag! Vilken kontakt han har, han är ständigt vaken och nyfiken på mig och ofta väljer han hellre mig än människor eller hundar som går förbi. Och att han har den här kontakten när han bara är tre månader är ju bara helt fantastiskt. Vilken kille han är, alltså :D

Inkallningen funkar väldigt bra hittills, men jag vågar bara ha honom lös på plaster där jag vet att det inte rör sig så mycket folk eller är för nära bilvägar eller liknande. Den gamla tennisplanen utanför huset funkar bra och fotbollsplanen bara en liten bit från oss funkar också. Han är väldigt duktig på att hålla sig nära mig och går han lite längre ifrån mig, så visslar jag bara och då kommer han 99% av gångerna. Är något lite intressantare än mig så kan det vara lite svårt att släppa det på stört, men han kommer ändå om man fortsätter vissla lite till.

Klickerträning verkar vara hans grej, det tycker han är superkul! Sitt har han nästan lärt sig nu och ligg är på god väg. Det känns som att han nästan förstår klickern helt och hållet nu, vilket är kul. Vi körde lite klicker utomhus på tennisplanen, med lite sitt och inkallning, och senare på kvällen körde vi lite sitt och ligg. Sitt förstår han nästan kommandot till, men ligg har vi precis börjat med så där finns ingen kommando än så länge.

Vilken fin valp jag har fått möjligheten att äga! Han är så fin på alla möjliga sätt - så himla snäll, med en arbetsglädje som ingen annan, lite smått kelsjuk ibland, så himla nyfiken, öppen, social med alla han träffar och herregud vilken glädje han har. Har det verkligen bara gått fem dagar sedan vi hämtade honom...?! Det känns som om han alltid funnits här. Jag var lite nervös när han fick följa med hem, men vilken stjärna han är och så glad jag är att han är min!

Nu är det snart dags för sängen. Imorgon blir det kollektivtrafik för första gången för den lille och strandbesök är planerat också - så får vi se vad mer vi hinner med imorgon :)

Godnatt!