Idag - 19 september 2016

Vi började dagen vid sjutiden, med att rasta och mata hundarna. Efter det har det lekts lite med diverse leksaker - Digby har adopterat den gröna repstocken jag köpte till Axel och han har hunnit ta sönder den mer än vad Axel fått tillfälle att göra... Men Axel har några andra, lite roligare leksaker att leka med - sånna med snören att dra av, vilket är jättekul! Vid lunch började magen kurra på Axel, så då var det dags att ge honom lite mat. Jag tog med honom ut på framsidan och fortsatte inklickningen samt sitt-träningen som vi påbörjade igår och det går bara bättre och bättre :) Efter att de andra vovvarna också ätit, så la sig Digby på dynan i köket och efter en stund kröp Axel upp där helt självmant för första gången! Det var stort och väldigt kul att se - det går nog åt rätt håll nu.
Axel har även slickat mot Digbys mun flera gånger under dagen, vilket Digby tycker är sjukt äckligt - han skulle nästan kunna spy, tror jag, hahaha! När Digby tycker något är äckligt så "smackar" han med munnen och håller på som att han vill spotta ut det - så tyckte han om Axels små pussförsök... :P

Efter lite vila och tuggande på leksaker, gick jag, Axel och Digby ut på baksidan av trädgården.
Axel är fortfarande osäker kring Digby, men det börjar bli bättre - troligen för att Axel får umgås mycket med både Digby och Zita. Axel sökte sig utåt mer idag, till skillnad från igår när han mest hållit sig vid mig. Digby har förståt att Axel inte riktigt vill leka just nu, så han försöker få igång Axel i lek men får han inget gensvar så går han. Digby får så mycket beröm från mig, inte för att jag vet om han tar in det eller inte - han är så himla duktig när han väl lyssnar!
"Den där Digby kanske är lite intressant ändå"...
...Digby, lika fjantig som vanligt ;)
På eftermiddagen var vi ute och gick en liten promenad, exakt samma som igår. Idag var Axel lite mer säker och hade lite bättre kontakt med mig. Jag höll hans takt, så han fick nosa, titta och lyssna - det finns mycket att upptäcka. Mot slutet av rundan satte vi oss på en bänk, där Axel fick lite passivitetsträning och titta på folk som gick och cyklade förbi. Han skötte sig superbra, även om det kom några skall mot en hund - men det var lättare att få kontakt med honom idag, så det blev bara några få skall. Han la sig ner några gånger också, vilket jag uppmuntrade.
På kvällen gick jag en liten promenad till med Axel, men åt ett annat håll i området. Då blev Axel lite osäker igen och såg några saker han blev lite rädd för, men så fort han får gå förbi samma sak igen så släpper det ofta och då får han en massa beröm och belöning. Gallerbrunnar har varit lite läskiga, men det är han nästan över, och soptunnor också, men det börjar släppa det med. En hink som låg i en grannes trägård var också läskig, men där kunde vi inte komma så nära så han fick se att det inte var nått farligt. På slutet av den promenaden var vi precis utanför huset, på en gammal tennisplan och tränade lite inkallning. Eller snarare att han skulle reagera på min vissling, vilket han gjorde idag och har gjort enda sedan han kom hem till oss. När vi sedan gick hem, vilket bara är ca 15 meter från tennisplanen, fick Axel vara lös - och då visade han verkligen hur busig han är. Han har fått busfnatt med mig flera gånger idag, men inget som detta. Han rusade runt mig, skällde och busade. När han väl stannade och jag fick komma fram, så kopplade jag honom och även då fortsatte han busa med mig. Men med lite tillsägelse och lite beröm för att han lugnade sig, så kunde vi gå in lugnt och fint.

Han börjar lära sig sitt namn nu, eller han lyssnar när man säger "Ax" - så det är på god väg i alla fall :) Den speciella visslingen jag har för honom verkar han också lyssna på, i alla fall i trädgården eller som när vi tränade inkallning lite idag.

Nu på kvällen såg det ut såhär i min säng:
Digby ville ligga nära mig (helst på mig...), Axel låg lite längre bort men ändå nära Digby. Dem hade det ganska mysigt, innan Digby ville gå till sin dyna och Axel fick gå ner till sin lilla bur.

Hur uppfattar jag Axel hittills, då? Han är väldigt snäll, lyhörd, lite osäker, arbetsvillig och inte så väldigt envis men har ändå bra med vilja. Han är en väldigt go liten kille, som jag är väldigt stolt över att nu vara ägare till :)

Vi vägde honom idag och efter att ha testat två olika vågar och vägt honom flera gånger, eftersom vågen bråkade med oss, stannade vågen på 4.9 kilo - nästan 5, alltså! Så liten :D

Nu ska här sovas, imorgon är det skola för mig och valppassning för pappa ;) Kommer kännas konstigt att vara ifrån Axel hela dagen, men desto roligare när man kommer hem!

Godnatt!








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: