,Idag var första gången Axel var en hel dag utan mig hemma. Pappa var hemma med honom, så helt ensam var han inte i alla fall. Lite orolig hade han varit, men desto gladare när jag kom hem.

Imorse tog vi en kort promenad runt området, så han fick göra sina behov och titta och nosa på allt som finns runtomkring honom. Det märks att han börjar få mer och mer självförtroende, eftersom han inte längre tvekar så mycket. Det är så himla kul att se utvecklingen på bara några dagar och det kommer bli kul att se hur det fortsätter framåt!

När jag kom hem vid fyra-tiden så tänkte jag att Axel skulle få testa att åka cykelkorg för första gången! Mest för att jag har planerat stadsmiljöträning på torsdag och fredag och då är det antingen cykel eller buss som gäller. Jag cyklar helst, så jag tänkte att om Axel klarar att åka cykelkorg så är det perfekt. Och visst klarade han det med bravur! Precis som han klarat det mesta med lite träning och några godisbitar de senaste dagarna, så klarade han även att åka cykelkorgsåkning superbra. Det var lite konstigt och jobbigt till en början, tyckte han, men efter lite övertalning och några godisbitar så var det okej för honom - hade han kunnat lägga sig ner, så hade han gjort det för såpass avslappnad såg han ut att vara :) Så vi tog ett varv runt området och det gick superbra!
Efter cykelkorgsåkningen tog vi en liten promenad för att sträcka på benen. Det blev några busfnatt, med hopp och skäll mot mig, bara för att vi stannade lite för länge - men han är ju ändå valp, så lite busig får man lov att vara. Att gå i koppel är dock inga problem för Axel - han går som om han aldrig gjort annat. Kopplet är slappt hela tiden och det är mycket kontakt med mig, vilket är kul att se. Han har till och med fattat att det är vänster sida som gäller, även om han fortfarande smiter över på högersidan ibland.

Direkt efter vi kom in så gick vi ner på baksidan av trädgården, för att Axel återigen skulle få bekanta sig med Den Store Röde aka Digby ;) Idag släppte jag ut Digby först och Axel bara hängde på - det var nästan på väg att bli bus, men sen blev Axel lite osäker och slutade. Men det är i alla fall på god väg, vilket är jättekul att se! Med mig leker Axel så fort han får chansen - han tycker det är jättekul. Digby försökte få igång honom hela tiden, men när det inte gav något så slutade han försöka en stund. Vid ett tillfälle så klappade Digby många, många gånger med sin tass på Axels tass - något jag aldrig sett Digby göra innan, men som fick mig att skratta. Det såg jätteroligt ut, det var som att han sa "men du, kom igeeeen dååå!" Jag lovade Digby att "ge det några dagar till, så ska du se att du har världens bästa lekkompis!" Så nu hoppas Digby att det verkligen är så, att jag inte bara säger det för att få honom att må lite bättre.