Idag fick min älskade Staffan somna in efter en tids sjukdom, då han magrat av och varit allmänt påverkad av något i sin lilla kropp. Vad det var som fick honom att magra av hittade dem inte hos veterinären, men något fick honom att gå ner i vikt trots medicin och bra mat.

 

Vi var hos veterinären för ca 3.5 veckor sedan och då visade det sig att han hade låga vita och röda blodkroppar och så konstaterade även veterinären att han var väldigt smal (han hade gått ner ca 300 gram på två veckor, vilket är mycket på en redan smal kanin). Att blodkropparna var låga kunde tyda på infektion, så då fick han antibiotika och lite annat som skulle hjälpa magen i fall det var något fel i matsmältningssystemet - vilket var ganska otroligt, då hans mage var fylld med mat och det tydde på att han åt som vanligt. Något det även kunde vara, som jag trodde, var att vi tvingats byta hö bara ca 2 veckor tidigare, då det höet vi brukade köpa var helt slut. Så när det ordinarie höet äntligen kommit in köpte vi det och han började gå upp lite i vikt igen, men nu i veckan började han snabbt gå neråt igen.

 

Så idag var vi akut hos veterinären igen och gjorde ultraljud, tog urinprov och nytt blodprov. Ultraljudet visade inget, inte heller urinprovet och blodproverna visade samma som sist, om än lite lägre. Veterinären pratade om att det kunde röra sig om tumörer (cancer) i benmärgen och att man kan ta prover för att ta reda på mer. Det fanns flera alternativ för vad vi kunde göra, men i slutändan kändes det som att jag inte ville utsätta Staffan för saker i onödan. Han led redan som det var och jag ville inte se honom lida mer. Att veterinären dessutom sa att han gjort samma sak om det varit hans egen kanin, gjorde att det kändes lättare för mig att ta det här jobbiga beslutet. Staffan hade dessutom ont någonstans, som vi inte heller vet var men han hade diverse ljud för sig som lät väldigt plågade emellanåt, och därför kändes det mest rättvist mot honom att låta honom gå idag. Jag har varit mer eller mindre förberedd på det här sedan i somras, då han var sjuk i Trumsjuka och efter det återhämtade han sig inte riktigt som han borde. Då trodde jag inte ens han skulle få komma hem igen när vi lämnade honom på Helsingborgs djursjukhus mitt i natten, så det känns som att vi i alla fall fick några extra månader tillsammans <3

 

 

 

Du gav oss många goa skratt och många roliga, härliga och mysiga stunder. Du kommer alltid vara en fantastisk och helt underbar kanin, en av de mest personliga själar jag träffat. Aldrig trodde jag att en kanin kunde sätta sånt avtryck i mitt hjärta, men du hade verkligen en enorm personlighet trots din lilla storlek och du lämnar ett stort tomrum efter dig. Tack för 6 fantastiska år - du är otroligt saknad, men också otroligt älskad!