Idag har Axel för första gången fått testa på att spåra lite lätt - och vilken stjärna han är! Trots att det bara var första gången han spårade, så var han hur duktig som helst. Spåret fick inte ligga till sig, eftersom det var för kallt för att vänta på det, men Axel lyckades hitta allt godis som låg i spåret. Han var riktigt taggad på att dra igång när jag hämtade honom för att koppla på spårlinan. Medan jag la spåret fick han nämligen vara fastbunden vid en stolpe, så han inte käkade upp allt godis i förväg liksom ;) Och han var faktiskt tyst hela tiden han väntade, även fast jag vandrade runt - det var helt nytt för mig, jag trodde han skulle leva rövare och skrika efter mig! Han gör framsteg hela tiden, Unge Herr Pumi. Och spåret satte han varje gång! Tre spår fick han köra, alla helt raka och ca 50-100m långa. Han sprang lite zick-zack framför mig, men det får han ju göra - han verkade i alla fall förstå vad man skulle göra. Kanske kan bli spårkurs för oss...? ;)

Förutom att han var otroligt duktig, så märks det att han börjar bli mer och mer trotsig. Trotsig och envis. Han bråkar lite ibland, men efter tillsägelse - och därefter en massa beröm när han slutade bråka - var han lugn och go igen. Ibland känns det som att jag tagit mig vatten över huvudet med den här envisa, trotsiga valpen men samtidigt tänker jag: "Fan va han är go att jobba med!" Han är verkligen den roligaste, knasigaste och snällaste hunden att träna med, han har lätt för att lära och är otroligt samarbetsvillig när han väl vill. Inomhus har vi börjat träna lite fotgående, ingångar till fotgåendet och att sitta vid vänstersidan - och även ute börjar han förstå att det lönar sig att gå fot! Inga kommandon än, men han verkar förstå principen och det är ju det viktigaste än så länge. Kommandon tror jag inte blir några problem - han är ju så himla lättlärd :)

 

Imorgon är det "back to reality", typ. Skolan börjar och Axel ska vara hemma med mamma. Ensamhetsträningen har varit sådär under jullovet, men jag har tränat ett antal gånger i alla fall. Han får vara i mitt rum, med sin bur, sina leksaker och en vattenskål och så lämnar jag honom medan jag går upp på övervåningen. Det har varit en del skällande, men så fort han tystnar så får han komma upp till mig igen = jag blir hans belöning. Ibland har jag bara kommit ner till honom, varit i mitt rum en stund och sedan gått upp igen. Då har han faktiskt fortsatt vara tyst ett bra tag till. Någon gång testade jag att bara lägga mig på min säng en stund, för att sedan gå upp igen och då var han tyst hela tiden tills jag gick ner nästa gång. Jag tror att Axel tror att om jag lägger mig på sängen, så är det lika med "bedtime" och då ska man vara tyst. För på kvällen är han van vid att jag lämnar honom nere och så går jag och gör andra saker, typ går på toa eller borstar tänderna, och då har han lärt sig att "ja, ja, men mamma kommer ju tillbaka" och så är han lugn med det. Men det är annorlunda på dagen, för att det oftast är andra omständigheter. Och även om jag testade "kvällsrutinen" idag på dagen, så funkade det inte alls - troligen för att det är fel tidpunkt på dagen, tyckte väl Axel i alla fall. Men senare på kvällen, när Axel fått göra sina behov och fått köra lite kvällsträning ifrom av fotgående osv, då låg han nere på mitt rum och tog det lugnt i säkert över en timme! Där hade vi ett stort framsteg: från skäll och gnäll på förmiddagen, till helt lugn på kvällen. Det är svårt också, för jag vet att det inte beror på om han fått aktivering eller ej. Han kan vara skällig även om han aktiverats, likväl som han inte kan vara skällig även om han inte fått aktivering. Så det är inte det som gör det, utan det är något annat som "bestämmer" om han är skällig eller inte - vad vet jag inte.

 

/ Melanie