Igår började kursen "Stress till fokus", som jag ska gå med Digby. Första gången var utan hund och det var enbart teori samt att vi fick berätta om våra hundar. Det är fyra hundar som ska gå kursen, en lagom grupp för ett gäng stressade hundar. Det känns väldigt pirrigt, eftersom Digby inte direkt är en hund man normalt har med sig på kurs. Han är väldigt komplex, min fina Räv. Det krävs ganska mycket av mig för att allting ska funka, för att han inte ska gå upp i för mycket stress och för att han ska bibehålla en god kontakt med mig. Han är en hund man hela tiden måste jobba med, hela tiden ha ögonen på alla små signaler han sänder ut. Digby är en fantastisk hund, en helt underbar kille på alla sätt och vis - men precis lika komplex som underbar.

 

Digby är extremt reaktiv i många situationer, han reagerar starkt utåt på saker som skrämmer honom eller som han tycker är väldigt roliga. Människor är det som han är mest osäker på och också det jag jobbat mest med att få kontroll på. I början kunde man knappt gå på promenad utan att han skällde på förbipasserande. Idag är det inte ofta han skäller ut människor, om dem inte utmanar honom genom att titta på honom. Att han idag är såpass lugn är ett under - han kan till och med åka kollektivtrafik! När det gäller hundmöten är han, som många kanske redan vet, ganska reaktiv åt andra hållet - han älskar hundmöten! Stressen är densamma, men skallet är annorlunda. Eller skall och skall - snarare tjut av glädje, något som är lite typiskt för Tollare. Det är Digbys sätt att uttrycka glädje, helt enkelt. Första gången på kursen kändes i alla fall fantastisk! Det här är verkligen den typ av kurs som jag och Digby väntat på hela Digbys liv. Vi får väl se hur det går nästa gång, när hundarna är med ;)

 

Tills nästa vecka är det några saker jag behöver inhandla, som lite gott godis och sånt. Förhoppningsvis kan Digby fokusera mer på mig än vad han gjort tidigare, mycket med hjälp av rätt godis också. Innan han inte gott godis hjälpt, inte ens köttbullar, men han har ju trots allt blivit liten av en annan hund sedan Axel flyttade in hos oss - så man vet aldrig! Digby har nog insett att han behöver ta lite mer plats när det finns en yngre hund som tränger sig på mer, vilket Axel gör. Axel vill alltid vara först och då måste ju Digby kämpa mer, vilket jag tror han har märkt av.

 

/ Melanie