Digbys första kurs - Stress till fokus - tillfälle 2 av 5
Bussåkning är helt okej, tycker Digby. Han klagar med lite grymtanden emellanåt, men han tycker det är helt okej att åka buss :)
Igår var första gången Digby någonsin var på kurs. Och han gjorde det med bravur - han gjorde mig så otroligt stolt! Jag kan inte påstå att han var lugn som en filbunke, men för att vara Digby så var han lugnare än vad han brukar vara. Ja, han var galen emellanåt - men efter en stund lugnade han sig och höll sig på en kontrollerbar nivå. Igår kväll skrev jag det här inlägget på Facebook, mitt i alla känslor av stolhet.
Ja, jag tror det inlägget sammanfattar mina känslor om gårdagen - men inte riktigt vad vi egentligen gjorde på kursen, sakerna som gick så bra.
Kursen började med att Digby stod och hoppade och skällde i säkert 10 minuter, med lite pauser då och då. Jag har aldrig sett Digby stå och hoppa upp och ner så länge, det var som att han var en känguru eller något. Men han lugnade sig mer och mer och varje gång han slutade skälla fick han godis och jag bad honom gå till sin filt. Så till slut kunde han ligga på sin filt och inte gå upp jättemycket i varv. När han blev lite spänd fick han godis slängt till sig, så han fick annat och tänka på. Det gick över förväntan, eftersom godis oftast inte är mer intressant än hundar för Digby. Hundar står alltid högst upp på listan för honom och det har dem alltid gjort. Så när han började intressera sig för mig och godiset istället blev jag överlycklig.
Man ser hur intensivt han lyssnar med sitt högeröra ;)
Vi fortsatte med att köra "lugna händer", vilket jag och Axel gjorde på valpkursen, så jag var helt med på vad vi skulle göra. Digby fick sitta mellan mina ben, med ryggen mot mig, och så masserade jag honom långsamt med tunga, lugna händer. För honom var det kanske inte det lättaste att sitta still så länge som han skulle sitta, men han gjorde sitt bästa. Det var likadant för Axel första gången vi gjorde den övningen på valpkursen, medans han andra gången somnade mellan mina ben. Så jag tror nog att Digby också kan lära sig det :) Någonstans här började Digby dessutom bli mätt på allt godis och det var lite svårare att motivera honom.
Fikapaus!
En annan sak vi gjorde var att träna handtarget, att Digby skulle dutta med nosen i min hand. Digby kan redan det här egentligen, så vi fick försöka med att han skulle hålla kvar nosen längre. Men det var inte det lättaste eftersom han redan är så intränad på korta dutt. Så instruktören sa att vi kunde testa med att han skulle lägga hakan i min hand istället, vilket han tyckte var mycket lättare. Men efter en lång stund med duttande och haka i handen tröttnade han plötsligt och tyckte allting bara var "blööh". Han tappade lite motivationen, men ändå var han ständigt glad som den retriever han är.
På slutet satt vi och myste lite, körde lite mer "lugna händer" och lite "massage". På slutet fick vi dra ifrån skynkena som täckte gallrena som vi var "inburade" bakom. Till och med det gick bra, även fast Digby hade ganska bra span på Sankt Bernhardshanen som satt i andra hörnet. Övriga hundar på kursen var en Samojedhane och en Yorkshireterriertik.
Vi ser med spänning fram emot nästa måndag, då det blir mer träning! Tills dess vill nog Digby mest mysa och eventuellt träna lite. Han sov gott hela kvällen igår - en välbehövlig skönhetssömn, tror jag :)
/ Melanie
