För en vecka sedan var Staffan hos veterinären, först gången på den kliniken med andra veterinärbesöket i hans liv. Blodprover gjordes, första gången i hans liv, och han fick röntgas, även det för första gången någonsin - allting var första gången även för mig, för jag har bara varit med när våra hundar fått ta blodprover och röntgats. Röntgen var helt okej, men blodproverna visade lite lägre på röda och en sort av de vita blodkropparna. Han fick Critical Care och Primperan (0,1ml) med sig hem. Det var lite klurigt att försöka mata honom och få in allting i ett bra, välfungerande tidschema med 4-6 Critical Care-matningar per dag och så Primperan 3 gånger per dag och det var jobbigt - det tänker jag inte sticka under stolen med!

Ett tag kändes det hopplöst - "han verkar ju ändå inte bli bättre", "han kommer hata mig efter detta", så tänkte jag under de första dagarna. Veterinären ringde både i tisdags och onsdags förra veckan, för att höra hur det gick för oss. Eftersom han inte var mycket bättre på onsdagen, bestämde vi att jag och Staffan skulle komma in på torsdagen för att han skulle kunna få dropp och lite annat. Så på torsdagen åkte vi buss genom hela staden, eftersom vi inte hade möjlighet till skjuts - och självklart klarade min superkanin det som om han gjort det hela livet! Inte ett enda stampande, han verkade ganska oberörd. För att vara en innekanin som mest hänger inne eller ute i trädgården, så är han ganska tuff, cool och lugn i de flesta situationer han hamnar i. Han är faktiskt mest bråkig hemma, på sin hemmaplan och i sitt revir, för kloklippning, pälsborstning och pälsklippning kan ibland vara en pärs att göra. Men hos veterinären är han en riktig guldstjärna! Visst försökte han bråka där med, när blodproverna skulle tas och dem skulle stickas lite - men när han väl insåg att han var tvungen, så slappnade han av lite och höll sig ganska lugn.

I torsdags fick han dropp under huden och blev en "Puckelkanin" med väldigt mycket vatten under huden - det kändes lite läskigt att ta på dock. Han fick också med sig mer Primperan hem, ökat till 0.2ml 3ggr/dag, och Metacam som jag fick hämta ut på apoteket samt att jag skulle fortsätta stödmata med Critical Care ett tag till. Sedan dess har det bara känts som att det bara gått uppåt. Det tog några dagar innan Metcam började verka ordentligt tror jag, men efter det har han slutat nagga sina ben och sin kropp så mycket. I fredags åt han lite, lite pellets och i lördags förmiddag också. Men i lördags eftermiddag började han äta mer pellets och igår morse hade han ätit upp det jag lagt i skålen! Idag har han också ätit en del pellets, med ganska god aptit. Hö äter han nog lite i smyg, "inte när mamma ser på" liksom. Men han är en "periodare" med hö, för vissa perioder äter han lite mindre och i vissa perioder lite mer - så det återkommer nog såsmåningom och är inte särskilt oroande för mig just nu.

Och så till medicinerna. Sista Metacam dosen är imorgon och sista 0.2ml-dosen av Primperan fick han mitt på dagen idag. Critical Care har han fått några gånger, bara en gång idag dock - har försökt minska ner på det nu när jag märker att han äter lite mer själv igen. För är han inte hungrig pga stödmatning, så kommer han ju inte äta själv - det säger ju sig själv egentligen ;) Veterinären skulle ha ringt idag, men det har hon inte gjort än, så vi får se hur det blir med det samtalet. Har i princip bara uteslutande bra saker att säga till henne, så det blir nog ett bra samtal oavsett när hon ringer!

Jag är ganska överlycklig idag. Han äter igen, om än inte jättemycket men tillräckligt. Han hoppar ut ur sin bur, idag bara på bron och igår för att "burlocket" var väck. Han dricker vatten igen. Han smygäter nog hö när han inte blir "övervakad". Det är nästan som ett mirakel - på en vecka har han blivit såpass mycket bättre! Min fina Staffan, äntligen mår du lite bättre igen <3

 

/ Melanie