Ett roligt möte + lite andra händelser
"Where are you taking me?" Digby var lite skeptisk när han insåg att bilresan skulle bli lite längre.
Idag var en härlig dag. Jag var lite nervös och så på morgonen, men det blev bättre. Idag var dagen då vi äntligen skulle få träffa en hundpsykolog för Digbys problem med hundmöten och att träffa nya människor. Vi åkte enda till Veddige, till ByrackaByråan - en resa på cirka en timme. Vi var där i god tid, cirka en halvtimma innan vi hade fått tid - för en gångs skull i tid, haha ;)
Det första som jag och hundpsykologen gjorde var att prata. Jag fick berätta om Digbys problem med både hundmöten och att träffa nya människor. När han ser andra hundar på blir han tokig, skäller och hoppar - han blir stressad, okontaktbar och en helt annan hund. När han blir tvungen att vara nära främmande människor så är det något helt annat, han blir osäker och skäller och om han får komma tillräckligt nära så hoppar han på personen. Stressad är han såklart även då. Jag fick massa frågor ställda till mig och fick också svar på en del saker som jag inte förstått innan och saker som jag haft i bakhuvudet, som blir helt självklara när någon annan säger det till mig - mycket som jag inte kommer ihåg på rak arm just nu dock. Till exempel att hans beteende beror mycket på hans stress och att hans stress och allergi kan gå lite in i vartannat - om man får ner det ena lite, så kan det andra också försvinna lite.
När vi pratat färdigt så fick Digby komma in. Såklart fick hundpsykologen stå ut med att bli utskälld gång på gång... ;) Men då syntes hans ena problem i alla fall tydligt. Det är dock inte det problemet som jag tycker är jobbigast. För att folk inte behöver hälsa på honom går ju faktiskt att styra. Om någon frågar så säger man bara "nej, han vill inte" eller liknande. Och om Digby får för sig att vilja gruffa mot folk när man är ute och promenerar eller liknande, så distraherar man bara honom med godis framför nosen. Det funkar nästan varje gång.
Det första som jag och hundpsykologen gjorde var att prata. Jag fick berätta om Digbys problem med både hundmöten och att träffa nya människor. När han ser andra hundar på blir han tokig, skäller och hoppar - han blir stressad, okontaktbar och en helt annan hund. När han blir tvungen att vara nära främmande människor så är det något helt annat, han blir osäker och skäller och om han får komma tillräckligt nära så hoppar han på personen. Stressad är han såklart även då. Jag fick massa frågor ställda till mig och fick också svar på en del saker som jag inte förstått innan och saker som jag haft i bakhuvudet, som blir helt självklara när någon annan säger det till mig - mycket som jag inte kommer ihåg på rak arm just nu dock. Till exempel att hans beteende beror mycket på hans stress och att hans stress och allergi kan gå lite in i vartannat - om man får ner det ena lite, så kan det andra också försvinna lite.
När vi pratat färdigt så fick Digby komma in. Såklart fick hundpsykologen stå ut med att bli utskälld gång på gång... ;) Men då syntes hans ena problem i alla fall tydligt. Det är dock inte det problemet som jag tycker är jobbigast. För att folk inte behöver hälsa på honom går ju faktiskt att styra. Om någon frågar så säger man bara "nej, han vill inte" eller liknande. Och om Digby får för sig att vilja gruffa mot folk när man är ute och promenerar eller liknande, så distraherar man bara honom med godis framför nosen. Det funkar nästan varje gång.
Det första och viktigaste vi ska göra är att få ner hans stressnivå. Jag ska börja jobba mycket med lugnare övningar och lugna promenader de kommande veckorna. Vi fick tips på övningar och testade även att göra dem. En "godisfilt" fick han testa, alltså helt enkelt en filt (alternativt påslakan) som man lägger godis i och rullar ihop och sen får hunden jobba för att få ut godiset. Sen att slänga ut godis i gräset, både kort och långt gräs, så att han får söka. Övningarna ska syfta till att dels få ner hans stressnivå och aktivera hans nos - han kan ibland missa en matbit mitt framför nosen på sig -, för den är inte alltid så aktiv just på grund av hans höga stressnivå. Och med hög stressnivå är det inte att han går runt och stressar hela tiden hemma, men han har hela tiden nära till stress. Vissa saker gör honom väldigt stressad direkt. Hundmöten, som jag redan nämnt, är ju ett sånt bra exempel.
När det gäller att träna möten med nya människor, så ska vi träna in handtarget. Det kan han redan ganska bra, eftersom vi tränat det lite innan. Men det behöver slipas på lite igen. Handtarget är att Digby ska dutta sin nos mot min hand, till att börja med, och så testade vi även att jag skulle skicka fram honom mot pappas hand. Det klarade han också bra. Kommandot får nog bli "hälsa" för det. Krävs mycket mer träning innan han kan göra det på en främling, men han är väldigt duktig på det! Detta ska förhoppningsvis utvecklas så att han kan hälsa på främmande också, men det får bli en senare fråga. Ett annat kommando eller i alla fall övning som vi ska träna är att ha handtarget bakom ryggen, så att han hamnar bakom mig i situationer som han inte kan hantera - där jag ska ta över. Som människomöten eller situationer med främmande människor.
Jag är alldeles full av inspiration idag - jag vill bara börja träna, träna, träna! Det viktigaste är ju som sagt var stressen just nu, att få ner hans stress, att få honom att använda sin nos. Det går ju inte att jobba med honom när han är så stressad vid hundmöten.
När det gäller att träna möten med nya människor, så ska vi träna in handtarget. Det kan han redan ganska bra, eftersom vi tränat det lite innan. Men det behöver slipas på lite igen. Handtarget är att Digby ska dutta sin nos mot min hand, till att börja med, och så testade vi även att jag skulle skicka fram honom mot pappas hand. Det klarade han också bra. Kommandot får nog bli "hälsa" för det. Krävs mycket mer träning innan han kan göra det på en främling, men han är väldigt duktig på det! Detta ska förhoppningsvis utvecklas så att han kan hälsa på främmande också, men det får bli en senare fråga. Ett annat kommando eller i alla fall övning som vi ska träna är att ha handtarget bakom ryggen, så att han hamnar bakom mig i situationer som han inte kan hantera - där jag ska ta över. Som människomöten eller situationer med främmande människor.
Jag är alldeles full av inspiration idag - jag vill bara börja träna, träna, träna! Det viktigaste är ju som sagt var stressen just nu, att få ner hans stress, att få honom att använda sin nos. Det går ju inte att jobba med honom när han är så stressad vid hundmöten.
Om tre veckor ska vi till Veddige igen. Så tills dess blir det att jobba så gott det går. Inga cykelrundor, men lugna promenader får det bli. Just nu kan han inte, eller snarare får inte springa bredvid cykel heller. Han skrapade nämligen av så pass mycket av sin ena klo på baktassen häromdagen, så att det blödde. Jag har inte klippt hans klor på ett tag och trodde faktiskt inte att han slet så mycket på dem heller. Men igår så hade vi tre hundmöten när vi var ute med cykeln och när vi kom in så såg jag att han blödde. Så "cykelförbud" (eller vad man kan kalla det, haha) hade det blivit ändå, för klon måste få läka. Hans övriga bakklor är ockå ganska korta just pga att han sliter mycket på dem, särskilt vid hundmöten eftersom han hoppar och drar (och då ofta på asfalt) mot hundar. Så promenader blir det, lugna (så lugna det går i alla fall) och mycket på gräs. Vid hundmöten ska vi också börja testa att slänga ut godis i gräset till honom, så han får använda nosen då. Förhoppningsvis kan det, tillsammans med andra övningar osv, göra att han blir lite lugnare.
Inga cykelrundor på ett tag då alltså, men här är en mysig bild från igår!
Lagom trött och lite blöt Räv i bilen på väg hem.
På kvällen testade Digby att göra "godisfilt" hemma för första gången. Han fick sin kvällsmat i sin gamla "babyfilt", samma filt som han hade när vi hämtade hem honom. En filt som vi köpte och som funnits med sedan dess, alltså snart sex år :) Lite kul "backstory", haha :P
Den här bilden är SJUKT lik en bild från dagen då vi hämtade honom. Samma filt, samma knasiga uttryck och bitandes på en filt. Synd att jag inte hittar bilden just nu, men kan försöka leta upp den till en annan gång!
Eftersom hans allergi och hans stress kan gå "hand-i-hand" lite, så passar det kanske bra att jag också nämner att hans allergisprutor kom idag! Fick ett telefonsamtal från labb på djursjukhuset, så nu äntligen kan han få börja med sprutor snart! Lite över 3000kr skulle spurtorna kosta, vet dock inte hur många det är då. Tror det är tre olika grejer han ska vaccineras mot. Och på tal om allergi så är han "trattad" igen nu. Hans ögon kliar, men jag sköljer ur dem 1-2 ggr per dag och så har han tratt för att inte kunna klia ögonen. Hoppas på att det ska ge med sig snart!
Och annat, som är lite tråkigare. Imorgon ska Zorro till veterinären. Han är tröttare än han varit tidigare, dricker mer, verkar hungrigare och kissar mycket. Han har även magrat av ganska fort och är nu väldigt smal, så blir en allmänkoll på honom - blodprover och lite sånt. Zorro väntar ju också på allergispurtor och dem har också kommit idag, men det här går såklart före. Hoppas på att det inte är något allvarligt...
Hans blick är överdriven ;) Så farlig tycker han inte att tratten är, han viftar på svansen när den kommer fram och han stoppar själv i huvudet i den...
Och annat, som är lite tråkigare. Imorgon ska Zorro till veterinären. Han är tröttare än han varit tidigare, dricker mer, verkar hungrigare och kissar mycket. Han har även magrat av ganska fort och är nu väldigt smal, så blir en allmänkoll på honom - blodprover och lite sånt. Zorro väntar ju också på allergispurtor och dem har också kommit idag, men det här går såklart före. Hoppas på att det inte är något allvarligt...
Kajsa är den bästa och mjukaste kudden, hälsar Zorro <3
Nu: sängen och imorgon: skolan och sedan veterinären på eftermiddagen.Godnatt!
/ Melanie
Kommentarer