Veterinären börjar kännas som hemma, kan man säga om man vill skämta till det lite, för idag var vi där igen. Zorro har varit dålig ett tag, som jag skrivit tidigare, och idag fick vi äntligen komma dit och fortsätta utredningen med vad det är för fel på vår lilla gosse. Han är alltid så snäll hos veterinären, gosegossen - detta trots att han inte gillar främmande människor alls egentligen. Idag gick han dock och gömde sig under min stol när veterinären klev in i besöksrummet, vilket han inte brukar göra - men jag förstår att han gjorde det, för vem tycker det är kul att komma till ett ställe där dem sticker i en...?

 

Innan dagens veterinärebesök var Zorro tvungen att vara fastande, för att dem skulle göra en gallsyrebelastning (gallsyreprov). Då skulle dem först ta ett blodprov innan han ätit och sedan ett prov efter han fått sin mat, för att bedöma leverns funktion. Så först tog dem blodprov, sedan fick han sin mat och så måste det gå 1,5-2 timmar innan man tar "efter-maten"-provet. Vi är redan ganska drillade, eftersom Kajsa gjort exakt samma prov flera gånger så vi vet vad det innebär. Ett blodprov togs dessutom för att kolla albumin, natrium, kalium mm. Efter blodproven var tagna och Zorro fått sin mat, så skulle han också röntgas. Dem röntgade bröstkorgen på honom - höger & vänster sida samt undertill. Han var jätteduktig och fick hela tiden beröm av djurskötaren för hur duktig han var! Urinprov lämnade vi också in, där dem ska kolla bland annat om det är blod i urinen och ketoner. Förhoppningsvis har vi lite mer svar imorgon eftermiddag, om vi har tur!

 

Medan vi väntade den där ungefär 1,5 timmen så tog vi oss en promenad. Eller snarare: jag drar med mamma på äventyr, hahaha ;) Vi gick från veterinärkliniken vid Travbanan mot Sperlingsholms slott, och vi hamnade vid Sperlingsholms slott till slut också. Det var flera gånger då vi tänkte vända, men så fortsatte vi framåt och kom till slut till slottet. Där stannade vi, drack vatten och åt en varsin banan, sedan gick vi tillbaka mot kliniken igen. Zorro hade hela tiden en kanyl i sitt ben, men han verkade inte besvärad av den. Snarare verkade han älska att bara trava på i kopplet en bit framför oss och han verkade bara vilja forsätta gå i all evighet! Vi var tillbaka hos veterinären lagom tills det gått 1,5 timma efter att han ätit och då tog dem ett nytt blodprov. Kanylen togs väck och sedan gick vi hemåt. Innan vi lämnade kliniken så köpte jag en leksak till Zorro - för det hade han verkligen förtjänat idag <3 Och leksaken var SÅ SÖT, så jag kunde inte låta bli ;) En sån här leksak var det, den gul-blåa.

 

 

/ Melanie