Idag har Axel fått åka lite cykelvagn igen! Han tycker det är helt okej, men det är lite gnäll emellanåt. Dock blir han duktigare och duktigare för varje gång, vilket är skönt att se :) Första gången var det rent skällande i flera minuter, medan han nu som mest gnäller lite och frustrationsgräver på insidan lite ibland! Det går framåt :)

 

På kvällen har vi kört lite ögonkontaktsträning. På promenad och vi matning är han sjukt duktig på att ta ögonkontakt och det är något jag uppmuntrar hela tiden! Han är så himla söt vid matningen. Först nosar han i skålen, men när jag häller upp maten backar han lite och sedan sätter han sig ner. När han vänder upp huvudet har han ofta värsta söta "underbettsleendet", fastän han inte har underbett, och så väntar han på ett "varsågod". Jag skrattar alltid åt honom, för han är så jäkla söt när han slänger upp huvudet och vrålstirrar på mig tills han får "varsågod". När han väl får ett "varsågod" fullkomligt flyger han på skålen - vadå blivit inspirerad av de andra fyra matvraken som bor här hemma...?! ;) Han är nästan mer matvrak än Digby - och då ska man ändå tänka sig att Digby är en kastrerad retriever, en sort som brukar vara ganska hungrig av sig... När Axel kom hit var det dock annorlunda, han var väldigt skeptisk till olika grönsaker. Det tog tid innan han fick i sig en bit gurka eller paprika och han lekte ofta med dem. Numera äter han faktiskt både morot, gurka, paprika och salladsblad - han tuggar dem nästan inte, utan dem åker nästan ner hela....

 

Vart var vi nu då... jo, just det - ögonkontakt! Idag körde jag en ögonkontaktsövning med Axel, nämligen att "fråga". Visst, det kör vi varje dag vid matningen (vilket är tre gånger om dagen) men det är ju bara en situation av alla situationer som är under en hel dag. Att lära hunden "fråga" är en viktig sak, tycker jag, eftersom det är mycket användbart i nästan alla situationer man kan tänka sig. Digby är den hunden som kan det bäst - han frågar mig om nästan allt! Hans gulligaste frågande är när han vill hoppa upp i min säng eller i soffan, för då lägger han huvudet på kanten och tittar bedjande på mig eller någon annan i närheten. I dagens övning med Axel tränade jag på att lägga godis på golvet och innan han får ta det, så ska han ta ögonkontakt med mig. Därefter får han ett "varsågod" och en hel drös med beröm. Om han vill ta godiset utan att ha fått "varsågod", så försöker jag mota bort honom eller bara lägga handen över godisbiten och vänta ut honom. Han är smart, den här lille Pumikillen, för han förstod ganska snabbt att det gäller att kolla på mig för att få lov att ta den där åtråvärda biten godis (hundmat är det egentligen, men jag kallar det för godis - Axel märker ingen skillnad ;) )! För att göra det ännu svårare, började jag sedan kasta en godisbit framför mig och så fick han vänta och ta kontakt med mig. Detta förstod han också ganska snabbt och det var faktiskt bara en gång jag inte var tillräckligt snabb att hindra honom från att ta den. Det här ska vi definitivt jobba vidare på nu :)

 

Imorgon ska vi nog köra "hemuppgiften" från valpkursen, alltså att åka till en ny miljö och träna lite ;) Miljön jag har valt är Halmstad Centralstation! Axel har inte sett tåg någon gång, så att stå på perrongen och kolla på tåg kan vara nyttigt. Tågen låter ju faktiskt lite konstigt och Axel behöver höra konstiga ljud, eftersom han är ganska ljudkänslig ibland. Tror att det blir lite stadsträning då också, eftersom det var ett tag sedan vi gjorde det nu! Det är kul att se om han blivit mer självsäker sedan vi var i stan sist, eller om det är något vi behöver lägga mer krut på :)

 

/ Melanie