Glad Internationell Nalledag!
Hur firar man bäst Internationella Nalledagen? Jo, med en alldeles egen Pumi-nalle såklart! Axel, min fantastiska lille Koalabjörn, och jag tog oss en liten skogspromenad tillsammans - och jag hade med mig kameran och tog ännu fler mysiga höstbilder :) Det enda som jag tycker är bra med hösten är just färgerna - röd, orange, gul och allt däremellan! Axel fick springa lös i skogen, vilket han älskar. Vid ett tillfälle fick han ett rejält Pumifnatt och försvann utom sikte för mig, men han kommer så fint på inkallning så han var snabbt tillbaka hos mig.
I veckan har Axel tappat en massa små tänder! Det är bara de längst fram som tappats än, de som är mellan huggtänderna. Bara två till, sen är alla dem ute och snart hoppas jag att alla andra också börjar trilla ut ;) På grund av det här tandtappandet, står hans öron just nu mer utåt än innan han började tappa sina tänder - något jag märkte efter att tänderna börjat trilla ut. Har fått höra att det tydligen hänger ihop, tandömsandet och att öronen lever sitt egna liv - men att det ska rätta till sig när vuxentänderna väl är på plats :) Får hoppas på det, även om öronen ändå är ganska gulliga just nu när de hänger lite mer utåt sidorna ;)
Bästa fotosällskapet :)
Färgerna på träden runt Dammen är bara så himla fina just nu :)
Kollade på ankor gjorde vi såklart också, eftersom dem bor precis vid skogens början. Idag var Axel otroligt nyfiken på ankorna, han drog fram mot dem och ville nog leka med dem - det är något han inte visat innan när det gäller ankor :)
Glad Pumi som fick springa och hålla på som han ville nere i skogen - loving life :D <3
Älskar att bli mött med den här blicken gång på gång på gång... Han är så himla fin :)
Vi utforskade det lilla vattendraget som finns i skogen, Axel var väldigt skeptisk... ;)
De två bilderna ovan är de första jag tagit där jag bett honom sitta ner helt stilla och "posera", genom att jag sa "stanna" och sedan satte mig på huk för att ta bild. När jag sätter mig på huk betyder det egentligen "kom till mig" för Axel, men han förstod ganska snabbt att i det här fallet gällde inte det. Han är så himla duktig och är redan på väg att bli en sjukt duktig fotomodell! :) Redan idag tyckte jag han visade sig väldigt duktig på att stå framför kameran, mer än vad Digby var vid den här unga åldern - det visar bara hur jäkla lättlärd Axel är.
Pumifnatt, såklart ;)
Han går fotgående självmant, utan kommando - även om han helt plötsligt kan få för sig att hellre springa framför mig och busa ;) Så himla underbar liten kille, Unge Herr Pumi <3
Men, alltså - de där öronen, jag älskar dem :D
"Kommer du, elleeeeer?!" På den här bilden ser man att han växt till sig ganska mycket sedan han flyttade in här. Han börjar ju faktiskt närma sig 40cm-gränsen, om jag mätt honom rätt! Han ser ut som ett högbent får, haha :)
Sista gången jag bad honom sitta ner och sedan tog kort på honom - riktigt nöjd med den här bilden, han blev så jäkla fin på den :)
Och så en sista bild från Dammen, när vi kommit ur skogen och gick hemåt :)
Jag måste säga att jag känner mig väldigt lyckligt lottad som får lov att förgylla vardagen med den här underbara, knasiga, konstiga, söta, härliga individen som är min alldeles egna Pumi! Han är lika söt som han är tålamodsprövande och lika busig som han är mysig. Och med handen på hjärtat kan jag säga att jag verkligen älskar honom, även om det tog lite tid innan jag verkligen kände sån kärlek för honom. Med Digby var det "kärlek från första ögonkastet", medans kärleken till Axel mer fått växa fram - men är precis lika underbar för det! Det är fantastiskt kul att följa den här lille killens ständiga utveckling, ständigt knasiga upptåg och se vad framtiden kommer ge till honom. Att komma hem till den här lille killen är alltid lika kul, att se hans glädje och få ta del av hans värme - en riktig liten glädjespridare är vad han är! Ingen dag är den andra lik med en Pumi, so let's see what tomorrow brings... ;)
Godnatt!
/ Melanie
/ Melanie
Kommentarer
