Träning, lek och en massa fnatt
Igår körde vi äntligen lite träning på Halmstad Centralstation. Dock var det inte så väl genomtänkt, eftersom det var röd dag och det inte gick särskilt mycket tåg... Men ett tåg fick Axel se, i alla fall när det körde iväg. Och det var lite läskigt, så att träna sitt, ligg eller stå när han var lite smått panikslagen var inte någon idé. Han fick mest titta på tåget, för det lät underligt och rörde sig dessutom. Men med mer träning i den miljön, så kommer han klara även tågperrongen finfint!
Idag har vi gått promenader, tränat lite, Digby och Axel har busat och Axel har fått en hel del Pumifnatt ;) Det har varit otroligt kallt hela dagen och blåst en hel del på det också! Om det är såhär kallt nu, hur är det då tänt att vi ska klara av vintern...? Brrrrrrr....!!! Första snön har dessutom fallit idag - ännu mera brrrrrr! Inget som Axel reagerade märkvärdigt på dock, men den dagen snön lägger sig - oj, då har vi säkert en väldigt busig Pumi här... ;)
Och så blev det lite fotografering. En liten jämförelse, hur mycket Axel har växt sedan den 20 september då dessa bilder togs:
...och såhär såg det ut idag:
Axel - numera en stor knähund, inte ett litet gosedjur man bär runt på så lätt... ;) De tre fotona ovan har mamma tagit, på uppdrag av mig :P
Efter fotograferingen var det ju bara tvunget att bli bus - det säger väl sig själv, tyckte Unge Herr Pumi!
Någonstans där i mitten hade Digby fått lite nog av Axel, så efter bara nån minut stoppade jag dem.
Tänk att när de första fotona på mig, Axel och Digby togs, var Axel fortfarande livrädd för Digby. Och idag ser det ut såhär! Nu är det snarare Digby som kan tycka att Axel är lite väl på och lite läskig ibland. Jag som tycker att Digby är envis - det är inget emot vad Axel kan vara! Digby är snarare ihärdig, han kan stå och glo på mig hur länge som helst och föra diverse knasiga ljud om det är något han vill göra men inte får. Axel är envis på det sättet att han kräver en hård men bestämd tillsägning - från mig eller en annan hund - om man vill att han ska sluta med något. Han är en väldigt tuff hund, men samtidigt så otroligt snäll, tålmodig och mysig. Han är precis så som jag uppfattat att Pumisar är. Kan jag bara få lite kontroll på skällandet, lära honom att det är okej med ensamhetsträning och bygga upp ett bra självförtroende hos honom - vilket jag redan är på god väg att göra, känns det som -, kommer han bli den ultimata hunden - nästintill perfekt, skulle jag tro! För övrigt måste jag ändå påstå att jag har det ganska lätt med honom. Han kommer på inkallning till 99%, även under de värsta Pumifnatten han har haft, han är lyhörd, lättlärd, mysig, gosig, otroligt snäll, busig och verkligen en komiker som livar upp stämningen! Han är helt enkelt fantastisk :D <3
Under tidig eftermiddag var det lite ensamhetsträning som stod på schemat - den aktivitet Axel hatar allra mest. Axel hade fått gå en liten promenad med mig, så han fått kissa och bajsa av sig ordentligt innan. Han fick vara ensam i ca 15 minuter med Digby, medan mamma och jag promenerade med Zorro, Zita & Kajsa. Har inte hunnit kolla på det jag filmade än, men om det gick som det gjort tidigare så går det nog i rätt riktning skulle jag tro :)
Eftermiddagspromenaden med Axel blev som mest att vi gick ner till "Ängen"/fotbollsplanen så Axel fick rusa av sig och att vi tränade lite följsamhet, "stanna" och inkallning. Men bäst av allt tycker Axel det är med det höga gräset som prasslar roligt när man springer i det och att bara få rusa fritt. Skogen är det bästa, anser Axel, för där finns olika sorters gräs som prasslar olika roligt, men andra ställen med högt gräs är också okej - så även "Ängen" är godkänd!
Den sista bilden beskriver honom ganska bra - busig med glimten i ögat ;)
...ja och så var han i väg i sitt säkert femte Pumifnatt :P
Som den killen kan hoppa, alltså! Den egenskapen kommer vi ta vara på i framtida agilityträning... ;)
Ständigt med bus i blicken <3
Den där blicken och dem där (kanske för tillfället något mer slockande) öronen, alltså jag smälter ju! <3
"Här trivs jag bäst, med mitt höga gräs och alla löv i världen som jag kan valla när jag vill!"
Digby - klädd för väder och vind idag!
Efter Axel varit ute och gjort sig av med lite energi, var det dags för Digby att få gå en liten promenix med mig. Digby har inte så mycket krav på sig när vi är ute och går, egentligen. Han klarar inte av det, för det stressar honom. Det kravet som jag har är att han ska ha en relativt bra ögonkontakt med mig och detta är något han faktiskt löser ganska bra själv utan allt för många påminnelser från mig. Jag hade lite svårt att välja vart vi skulle gå. Jag visste vart jag ville gå, men frågan var mer om Digby skulle klara av att gå dit. Han triggas av vissa miljöer, ställen där vi alltid träffat på många hundar och därför förväntar han sig alltså hundmöten där. Exempel på sånna miljöer är backen som leder hemifrån ner till bussgatan, Dammen och Skogen. Ängen är också en sån miljö till viss del. Idag verkade han dock vara i en ganska bra balans. Så jag siktade på Ängen, vilken man enklast kommer till via den backen som Digby triggas i. Men istället så "lurar" jag honom lite, genom att ta en annan väg vilket blir en lång omväg - men just det gör nog att han lite "glömmer" vad det är för miljö han befinner sig i när han väl kommer dit. Så när vi väl kom till Ängen efter en lång omväg, var jag hela tiden observant på Digbys beteende och var beredd att ta närmaste vägen hem om stressen blev för stor. Men förvånansvärt nog, klarade han det fantastiskt bra! Jag var riktigt stolt när jag såg hur fin kontakt han fortfarande hade med mig, trots att vi var på Ängen. Hans enda krav var just kontakten med mig. Det är ett av de första sätten jag märker stressen på, att han stänger av till viss del och vägrar lyssna. Jag bara känner direkt när något är fel och han går upp i mer stress än vad han redan har som "standrad-stressnivå". Det är svårt att förklara, men jag känner det direkt när det börjar hända. Idag var jag dock väldigt stolt över Herr Räv. Hans humör var på topp, stressen var på en acceptabel nivå och hans kontakt var mer än jag kunnat hoppas på när vi gick ut genom dörren hemma!
Även jag försökte vara klädd för det kalla vädret - kängor och benvärmare fick det bli nedertill i alla fall! Halsduk och mössa, men vinterjacka glömde jag så fick nöja mig med min vanliga jacka idag.
Snön fastnade lite i Digbys päls och han stod tålmodig modell då!
Digby och jag stötte på en spännande duvsort idag - en Turkduva! Jag har sett den flera gånger inne i stan, men då har jag självklart aldrig haft kameran med mig och kunnat fota dem. Men idag så fastnade i alla fall en på bild - det var säkert 6-7 stycken där samtidigt :D Har aldrig sett dem förut, tills jag upptäckte dem i somras och kollade upp vad det var för typ av duva.
Imorgon blir det nog lite ensamhetsträning igen och sen är det valpkurs, tillfälle 2 av 5, på kvällen :) Har gjort "hemläxan" i alla fall, vilket känns skönt - även om det kanske inte blev så lyckat, så försökte vi i alla fall och gjorde vårt bästa. Axel behöver åka och titta på tåg fler gånger, helt enkelt!
Godnatt!
/ Melanie
/ Melanie
Kommentarer
