Konsten att bli rädd för en mäklarskylt är en egenskap som säkert bara min hund besitter. Han
är knasig, men väldigt älskvärd. Extremt osäker och helt jäkla underbar. Min Digby.

 

Hela den här mäklarskyltshistorian började igår. Mamma och jag promenerade med Digby och Zita och gick förbi den här mäklarskylten. Digby fick panik, för han trodde det var en riktig människa. Jag försökte locka honom med godis och visa att det inte var farligt, men stannade inte så länge för att han inte skulle stressa upp sig mer.

 

Idag var han en helt annan hund. Det var inte meningen att jag, Digby och Kajsa skulle gå den vägen - jag planerade att vi skulle gå till Sperlingsholms Slott, men ångrade mig när jag var tvungen att bestämma mig vid vägskälet där man kan gå till slottet. Så då hamnade vi på samma ställe idag igen: vid mäklarskylten. Men idag var det inte vrålskällande och panik. Skylten var självklart fortfarande lite läskig, särskilt om jag rörde den, men idag hade han lärt sig något från gårdagen: om man duttar med nosen på den så får man godis och massvis med beröm, likadant om man tassar på den - då blir matte ännu gladare! Så han duttade väldigt mycket med nosen på skylten, min duktiga Räv <3